Aftonbladet – 13 december 1866, sida 2

ville uppfylla denna smärtsamma pligt, om hvilken ni nyss talade. Martel ansåg dennva pligt för helig. Lugaa er derför, min far; err de Croix-de-Vies testamente behöfver numera ej skrifvas.t Det är då redan skrifvet, sade herr de Bochardiöre. Ack, det är alltid bättre; men detta testamente har väl markisen lemnat åt dig; hvad har du gjort af det? Jag har bränt upp det, sade Violante. sMin far, återtog hon, vill oi, att vi skiljas åt? Gå ni in i slottet, jag ber er derom, och fordra ej i detta ögonblick attjag skall följa er. Om jag staunade qvar hos er, a skulle jag säga er hvilka känslor edra beräkningar hos mig väcka, och det bör jag icke säga er. Ni älskor mig, och jag älskar er, men ni vet nog, att vi aldrig kunna rstå hvarandra. Det är icke ni, som lärt mig alt tänka. Som barn jemnade ni mig i min mormors vård, ni kom till denna ort, ni har lefvat här, långt ifrån mig, närd af nya äregiriga planer. Och kom jag ej hit för fyra år seden, i lagom tid för att lita er bringa dem till fullbordan? Markisen de Croiz-de Vie hade icke inom hela provinsen kunnat finna en flicka så fattig, så öfvergifven, att hon velat lägga sin band i hans ta hand, isynnerbet ingen far, som för hvilket pris elier ära som helst skulle ha eamtyckt till en så förfärlig sek. Ni åter, utan att fästa er vid dessa fögo förnuftiga farhågor, ni, som skrifver Croix-de-Vie-slögtens historia, och således bör känna denna slägt, ni sade till arkisinnan: jag har en dotter, och den erbjuder jag åt er. Jag räknar er icke detta till last; jag har motsatt mig edra förslager så länge som mitt hjerta icke bjöd mig att underkasta mig dem,och jag öfverlemnade mig fritt då jag syntes lyda er. Den e eller den förlviflan, som kommer att fylla återstoden afrmitt lif, blir mitt verk, icke edert; och ni behöfver ej deröfver göra er rågra bekymmer. Jag är er förbunden för edra råd, men ni har väl icke ett ögonblick hoppats, att jag eku!le tänka p att