Aftonbladet – 13 december 1866, sida 2

tog herr de Bochardidre. 4Jag har ej sagt allt, Det är en fråga, som ingen i hela verlden utom jag kan göra utan ait såra dig, ty jag tröttnar ej att upprepa, ett jag är din far... Bär du icke et barn under ditt hjerta, min dotter? Nej, nej! utropade Violante. Hvem kan komma er att tro sådant?... Jag svär, att det ej så är, win far! 5å mycket värre; ett barn är den bästa tröst. Och sedan behåller ju modren förmynderskapet. Lifvet är ändå när alli kommer omkring någonting ganska positivt. Sorgen drabbar oss eller hotar oas, vi lida, vi darra, vi gråta — ty du vill väl ej påtå att du icke gråtit: hela natten. — ÅAck,, smis Gud, huru stora våra sorger än äro så äro vi icke dessmindre nödsakade att för några ögonblick rycka 0ss ifrån dem för att tänka på andra saker, bittra, motbjudande, jag medger det, men nödvändiga. Din morgongåfva, Violante, är ej väl uppgjord, eller rättare sagdt, den är det icke alls. Din man älskar dig emellertid utan tvifvel lika högt som du älskar honom. Han måtte visst ha dragit omsorg om att bestämdt uttrycka sin yttersta vilja, Sådant är aldrig annat än ett nödigt försigtighetsmått. Jag har anledning tro, att förordnandet är till förmån för dem, fom eguat honom sitt lif. Emellertid hade det visserligen varit bättre för dig om han ej haft devsa smärtsamma pligt att fullgöra, och om :an gifvit dig en son. En son!4 sgade Violante, vridande sina händ.r under kappan. En sjunde Oroix: de-Vie! Hvilken död tror ni väl att han skulle ha fått, min far?4 CAck!4 utropade advokaten, det är lesenden du tänker på, och du är likväl ej vidskeplig! Ännu i går skulle du ej ha velat tro derpå. Jag ser din bedrötvelse och dina farhågor. Markisen har ett sjukt ince. Jag gissade nog detta.4 CMarkisen bar deremot ett så friskt och å klart sinne, återtog hon med hög och lronde röst, fatt han till och med i gård