Otacksamma ben. I en på svenska språket i Amerika utkommande tidning läses följande humoristiska bit: Robert Wilson blef häromdagen förd inför domstolen, anklagad för att hafva varit drucken. Han erkände sig vara ull hälften skyldig?; han kunde dricka betydligt och likväl bibehålla sitt sunda förnuft. Hans hufvud förblef alltid klart; men, tyvärr, benen voro ej så goda Bom hufvudet, och följden var att han blifvit drucken, men dryckenskapen sträckte sig blott till hans nedre extremiteter. Polisen fann honom å en trappa, strykande sina ben och tilltalande dem på följande vis: Jag har nu varit tillsammans med eder nära 30 år; jag har födt och klädt er: jag har gjort er godt; gifvit er vackra byxor cch präktiga kalsonger; och nu vid denna tid på natten, då det regnar och jag behöfver gå hem, då strandsätten I mig och lemnen mig åt mitt öde, Är det hyggligt gjordt, det? Men från denna stund skall jag behandla er på ett annat sätt; jag skall ej längre kläda och underhålla ett par ben, som visat så stora prof på otacksamhet, som ni gjort?. Härpå började han att taga af sig benkläderna, hvilket naturligtvis stötte lagens tjenare, och han blef arresterad