Aftonbladet – 11 december 1866, sida 1

varaktighet. Slöjan skulle utan tvifvel sönderslitas, och den fasansfulla verkligheten lysa for alla. Hon hade åtminstone fått dölja den för en dag, hon skulle åtminstone ha äran af att alldeles ensam ansigte mot ansigte hafva bestått denna kamp emot ödet; men denna stora ansträngning af mod hade brutit hennes krafter, och med förskräckelse frågade hon sig hvad hon innan kort skulle göra, då hon fick återse Martel, hvad hon skulle göra dagen derpå och alla de dagar, som komma skulle. Brinnande at feber, gick hon till sina rum, icke tviflande på, att Chesnel ditför markisen, och der vakade vid dennes sida; men Chesnel var en man, och egde kroppsstyrka. Hvad henne deremot beträffade, så sade henne hela hennes svigtande och krossade varelse, att hon var sveg; hennes sårade kött ropade likasom hennes själ, och bad om nåd, Då hon hun nit fram till dörren af sitt kabinett, stödde hon sig ett ögonblick svigtande emot densamma, innan hon inträdde. Martel var verkligen der. Huru! Chesnel hade således lemnat honom ensam? Markigen satt på enlåg stol framför spiseln. Det kuvert, hvari testamentet legat, befanns under hans fötter, men han hade ej sett det. Han bade tagit på sina knän den lilla pulpeten af sköldpadd, och betraktade de arabesker, som utgjorde inläggningarne i silf ver. Hans hand hvilade på den lilla sam. metsmatta, hvarpå Croix-de-Vies vajen var broderadt, och han fö de sitt finger fram och åter öfver det röda korset. Vid ljudet af Violantes klädning ryste han till; pulpeten föll ur hans knän ned på spistlns marmorhäll, och det sköra skriftyget al kristall krossades. Markisem betraktade det ut spillda blecket, hans ögon mältes på samme gång af det hvita kuvertet, Han steg upp,