Aftonbladet – 10 december 1866, sida 3

1 RTV NE S Pn BO TA, SO nr förnärmelser mot militärer i uniform, antiogen de äro i tjenstgöring stadda eller ej, samt transportera dem till fästningen Minl den, der de skola hållas arresterade tills jag I beslutat vidare åtgärder eller tills det slutliga ordnandet af förhållandena försiggått. IJag gör er personligen ansvarig för det oförtöfvade och punktliga utförandet af min beI fallning. Wilhelm. Afven Hessen Darmstadt hör till de staIter, med hvilkas hållning regeringen har skäl att vara missnöjd. Denna stat står, som bekant med ena benet uti och med det landra utom nordtyska förbundet, men storI hertigen har endast ogerna samtyckt till T detta förhållande och gör i hvarje händelse Iså litet som möjligt för att befästa det. )Hessen-Darmstadt är, säger Nordd. Allg. lZtg, den stat som står längst tillbaka med I förberedelserna till de gemensamma inrättningar, som äro nödvändiga för nordtyska I förbundet, såvidt detta skall uppfylla sin I bestämmelse. Det enda tecken,som vittnar om ett framsteg i nämnda riktning, är inI förandet af den ett-åriga frivilliga tjensten i armn. Den enighet och samstämmighet mellan regeringen och representantkammaren, som karakteriserade landtdagens verksamhet omedelbart efter fredsslutet i Prag, har lidit ett väsentligt afbräck genom förhandlingarne i November och hotar att öfvergå till en stående konflikt mellan folkpartiet och ministåren. Efter den gamla oppositionens upplösning och det konservativa resultatet af valen, som företogos innan trupperna återvändt till Berlin, var man böjd att tro på en varaktig fred mellan representationen och regeringen. Af det liberala partiets splittrade beståndsdelar bildades under Twestens och Unruhsledning ett nytt ?nationelt? parti, som i sitt program lofvade understödja regeringens utrikes politik, hvaremot den i afseende på de inre frågorna förbehöll sig en lojal opposition. En del af den fordna ven-. stern ansåg deremot denna position ohållbar och föredrog att bibehålla.sin gamla ståndpunkt. Emellertid blefvo de två sväf vande frågorna: efterbevillningen för de tre budgetlösa åren och militärorganisationen, ordnade enligt regeringens önskan, och i fråga om annexionslagen visade sig kammaren ifrigare än sjelfva ministören. Det nya nationella partiet tyckes dock ha öfverlemnat sig åt oriktiga förhoppningar rörande ett föreslaget system-ombyte i den inre styrelsen. Partiet har påtagligen. gjort räkning på en principiel oenighet inom ministören, hvilken man antog skulle sluta med att de statsmän, som voro höjda öfver ett småaktigt repressivsystem i de inre förhållandena, nemligen Bismarck, v. Roon och v. Heydt, skulle skilja sig från de öfriga regeringsmedlemmarne och komplettera sig med konservativ-liberala elementer, som då kunde ställa sig på god fot med representantkammaren. Något sådant har emellertid icke inträffat. Den minister som tycktes vara kammaren mest i vägen, nemligen inrikesministern Eulenburg, har tvertom flera gånger bestämdt framhåilit hela den uuvarande regeringens solidaritet och fullkomliga enighet i såväl yttre som inre frågor. Följden deraf har varit, att den gamla venstern och det nya nationella partiet? åter börjat närma sig hvarandra och att flera tidningar, som hittills obetingadt understödt regeringen på grund af dess stora resultater i utrikespolitiken, åter börjat öppna sina spalter för oppositionens anmärkningar, och att det åter talas om förnyandet af detl, gamla operationssättet mot regeringen. Hvadl, sem måhända i främsta rummet bidragit att, framkalla en misstämning bland de liberale, är återupptegandet af processen mot Twe-l; sten för hans bekanta anfall på preussiska j, rättskipningen: Underrättelsen att allmänna åklagaren påyrkat två års fängelse för Twesten. har väckt ett stort missnöje, som fun-, nit sitt uttryck deri att kammaren vägrat inrikesministern en summa af 35.000 thaler till hemlig dispositionsfond för politiska ändamål. SPANIEN. Spanien och de sydamerikanska EN kerna påstås nu ha antagit Englands och Frankrikes bemedlingsförslag och blifvit ense om grunddragen af fredstraktaten. Såsom lj; de väsenatligaste bestämmelseroa anföras följande: Spanien afstår från att republikerna skola salutera dess flagga förr än underhandlingarne äro slutade; alla dekreter, rörande förvieande af de krigförande staternas undersåter eller konfiskation af statsegendom eller enskild egendom upphäfvas; krigsfångarne frigifvas genast och prise.na:! lemna tillbaka; ingen godtgörelse för de il: kriget lidna förlusterna skall: ifrågakomma, ! och republiken Chile kan derför icke fordra : någon skadeersättning för Valparaisos bombarcement; de internationella öfverenskom! 1 , 1 melser, som bestodo före kriget, skola åter träda i kraft. NORD-AMERIKA. I.den aflägsna vestern ha under någon tid förberedelser vidtagits till ett större indiankrig. En korrespondent från Fort Phi-1 lip Kearney berättar den 16 Oktober. tilll, Newyorks-demokraten, att indianerna börja göra allvar af sina hotelser om att icke blott I; besvära, utan äfven omöjliggöra hvarje fram4 trängande af trupper i Powder-River-gebitet, att: de systematiskt tillintetgöra de nyal; landsvägarne, bortföra hjordarne och hin-l, dra transporter af hvarje slag gerom attl, tillegna sig de dertill använda hästarne. 1 slutet af November skola tvenne regemen-l, ten -aftåga från Keerney för att öppna ettl; vinterfälttåg vid Socode River; men innan l de hunnit fram, kunna många afgörandel, händelser redan ha inträffat. an litar här 4 på den tradition, att indianerna icke kunna ; eröf.a ett fäste — ehuru de ha bevisat mot1; satsen — och med denna barnsliga tillit!. väntar man hvad framtiden skall medföra. 1 C Potpourri derverk, försäkra presterna. — Wienerjournalisterna samla glödande kol på Benedeks hufvud. — Hvad Gavarni var för en karl. — Den förste prinsen af Art å Innehåll: Hans helighet påfven börjar göra riktiga un( ( 1 kadied samlad till sina fäder. — En kunglig begraf--,