Aftonbladet – 8 december 1866, sida 2

bleck i pennan; han hade skrifvit länge och med tung hand, och pennan var utnött. Intet spår. emellertid af denna långa kor respondens, som han bort åstadkomma, och som var för honom en helig pligt. Inga på började, oafslutade bref, inga bitar af sön derrifvet. papper på mattan, Den ung: fruns blickar sväfvade öfver hela rummet. oroliga, lågande, och likväl faktade af er och annan tår. De stannade på den skrif pulpet, som. Martel nyligen skänkt henne. och hvilken bon ej velat att han vid sir skrifoing skulle begagna. Denus pulpe hade Marte! omflyttat. Violante skyndade dit och öppnade densamma. Ett stort mec fem sigill försegladt paket låg der för hen nes ögon. Hon bemåäktigade sig detsamma Ingen utanskrift, ett hvitt kuvert och fer sigill! Violante vände det mellan sine händer. En tarke for henne genom huf vudet; hon gaf upp ett högtrop och stödde sig mot marmorspiseln, ty hon kände sig nära att falla. i vanmakt. — Ett testa mente !4 mumlade hon. Hon rzätade upp AM hennes ögon rikta. des på vägguret. Klockan var sju. De var två timmar sedan hon lemnade Martel. Hur länge sedan var det ban fulländat sin dåraktiga, sin förbatliga syss lsättning? Hon vidrörde med handen sigillens lack på detta förfärliga paket; hon tyckte att det ännu var ljumt. Martel hade kanske nyss ått ut ör rummet. Hvar ekulle hon väl inna honom, hvar söka efter honom? Det hade börjat mörkna. Violante kastade paketet på golfvet och trampade det under sina fötter; tårarne qväfde henne; snyftninsar, rop framträngde ur hennes bröst. Marel, Martel! otacksam, oförsonlig mot dig sjelf och emot andra likasom alla dessa Croix-deVie, och galen, hundra gånger galnare än