Aftonbladet – 7 december 1866, sida 4

På L. J. HIERTAS förlag har i dag utkommit: Åndra svenska upplagan af Abdallah eller Fyrväplingen, Arabisk berättelse af Edouard Laboulaye, förf. till Europa och Amerika,. Öfversättning af 0. W. Ålund. 2 rdr. I en recension i Aftonbladet yttras om första upplagan af denna bok: Den snillrike franske skriftställare, med hvilken, under pseudonymen Doktor Repe Lefebvre, vi nykgen glorde bekantskap i Paris en Amfrique (försvenskad under titeln vEuropa och Amerikav), har här företagit sig att skildra seder och karakterer från ett alldeles motsatt hörn af verlden. Rörde vi oss der bland typer och förbålianden från verldens allrayngsta civilisation, det sjudande samhällsarbetet i en stor nordamerikansk stad. se vi oss här förflyttade till en trakt af verlden, öfver hvilken sekler, ja årtusenden gått fram, utan att märkbart förändra bvarken land eller menniskor. Det är till Arabiens öknar och städer och lifvet under beduin arabens tält samt i den rike köpmansfur stens palats, törfattaren med sin fantasis trollstaf försätter oss. Han upprullar här för oss taflor på taflor ur det orientaliska lifvet, sådant det isynnerhet här, i Islams vagga, renast och ursprungligast bibehållit sig, med en trohet i anda och färg, som är verkligen beundransvärd. Upprävningen till berättelsen är den enklaste och lyckligast funna. Det är en gammal kameldrifrare, som en natt under karavanens rast i öknen berättar för sina reskamrater historien om den unge beduinhöfdingen, som är berättelsens bjelte. Förf. får härigenom tillfälle att ge sin skildring en h och hållet österländsk turnyr, med denna för den äkta araben så egendomliga blandning af religiöst allvar och cbe valereskt hjeltemod. Det slår oss till mötes i Laboulayes Abdallah, så att säga, ett doft och ett skimmer från den arabiska sagans skönaste dagar. Men under detta yttre hölje af nationel egendomlighet i föreställningar och seder röra sig sannt menskliga karakterer med de stora, för alla, yankeen såväl som beduinen, gemensamma grunddragen, och det är ej de minst tilldragande sällena i den lilla berättelsen, der man ser dessa allmänna grundrag bryta sig genom det orientaliska åskådningssättets medinm. Efter allt detta behöfva vi väl ej säga, att boken är särdeles underhållande, en af de täckaste vi på länge läst, em verkligt liten poetisk juvel; liksom stilen här, såsom i allt som flyter från Laboulayes penna, utmärker sig genom sin enkla och fulländade skönhet.