Aftonbladet – 6 december 1866, sida 3

j särskilda arbetareföreningarne inträffa frå London och förstäderna tidigt på förmidde gen i S:t James Park, der de skulle ordn: och uppställes i afdelningar, för att dere ter i högtidlig procession med fanor oc musik merschera till Walham-Green. Ante let egentliga deltagare i processionen upp skattas af Times till 200,000. ?Men dett är icke alla -— säger tidningen, som är nå got orolig i afseende å demonstrationen följder — ea stor menniskomassa växer a sig sjelf, och en procession tågar icke ge vom gatorna utan att upptaga en mäng lösa elementer på sin väg. Härtill kom mer, att denna procession icke hör till d I vanliga demonstrationerna. Redan i fler veckor har man i hela London icke hör jtalas om något amat, och allt efter son dagen nalkas, blir intresset allmännare. Mar Ihar en obestämd föreställning om, att pro cessionen skall bli någonting alldeles ovan ligt, för att icke begagna ett starkare ut tryck, och att ingen skådelysten bör för summa detta tillfälle. Mer än en millior menniskor voro viitaen till prinsessan Alex andras tig genom London; ungefär like många bjödo Garibaldi välkommen. Hvar före skulle då icke många hundra tuser komma på benen nästa måndag? Times slutar häref till, att det skall bli ytterst svårt att upprätthålls ordningen både i och utanför London. Af ett telegram vef man likväl nu att denna jättestora folkdemonstration aflupit med största ordning. TYSKLAND: Köln, Ztg meddelar ytterligare en artikel om den nordslesvigska frå an, och; beklagar deruti den hållning som hela den tyska pressen intager i nämnde fråga. Tidningen anför en mängd fakta, som bevisa att antalet af tyskar i Nordslesvig är ytterst ringa i jemförelse med den danska befolkningen; till och i Haderslev och Aabenraa utgöra tyskarne endast minoritet, och norr om linien Flensborg—Tönder finnas allrahögest 14,000 tyskar. -I Preussens och Tysklands eget intresse råder derför tidningen attlåta alla distrikter norr om Flensborgi deltaga i omröstningen. Men detta, heter det, lärer Preussen med afseende på Dyppel och Als icke medgifva, icke ens om Danmark förpligtar sig att rasera dervarande fästningsverk och att aldrig åter uppföra dem eller till och med att der emottaga preussisk besättning. Emellertid varnar K. Ztg de tyska slesvigarne mot att göra hela landets framtid oviss genom att vilja fasthålla äfven den danska delen af Slesvig, och påpekar att slesvigska frågan kan försvinna endast genom en delning efter nationaliteterna, emedan eljest Elbehertigdömena -under nästa krig åter skola blifva skådeplatsen för den mest förbittrade kamp och allt efter dess utging måhända till och med bli lösryckta från Tyskland. De preussiska tidningarne meddela ännu ingenting om fastställandet af en bestämd termin för behandling af annexionslagen i representantkammaren. En korrespondent till Köln. Zgt yttrar den 30 Nov. att någon omröstning i Nordslesvig sannolikticke ommer att ega rum förr än nordtyska parlamentet sammanträdt (den 1 Febr. 1867). För öfrigt sysselsätter sig kammaren ännu med dotationsfrågan. Enligtsednaste uppsilter ämnar ministeren, utom hrr Roon, Moltke, Steinmetz och Herwarth v. Bittenfeldt, äfven upptaga Vogel v. Faleckenstein och grefve Bismarck bland dem som skulle belönas för deras tjenster under kriget. Att prins Friedrich Karl skulle vara uppförd på listan med en half million, synes ioke vinna oekräftelse. Under den 16 November har den preusiska guvernören i Hannover utfärdat en 1y förordning, enligt hvilken alla soldater ch underofficerare vid f. d. hannoveranska wrmån inkallas till den 10 och 12 Decemver för att fördelas på bestämda regemenen. Tillika fäster guvernören i en särskild krifvelse uppmärksamheten på, att ingen ffcer är berättigad att uttärda något slags efallning till sina förra underhafvande, och tt dylika befallningar icke blott äro ogiliga, utan tillika straffbara. ÖSTERRIKE. Underrättelser, som från Miramare ingått ill Wien, skildra kejsarinnan Charlottes beipnande såsom i hög grad oroväckande; de jusa mellanstunderna äro nu alldeles förvunna, och ett fullständigt vansinne har aträdt, som yttrar sig på ett förfärligt sätt. Jen höga patienten lid r rysliga qval i sin nbillning och tål icke någon mensklig vaelse i sin närhet. Ettläkarekonsilium skulle dagarne sammanträda för att rådpläga om e mått och steg, som äro att vidtaga efter enna farliga vändning i sjukdomen. Det nda, som ännu anses möjligen kunua åstadomma någon förbättring i kejsarinnans till jånd, är hennes återseende af sin höge ge1ål; skulle äfven det icke hafva någon veran, 81 måste man säkerligen uppgifva allt opp. Om kejsarinnans förflyttande till ön acroma är tydligtvis icke mera någon fråga. MEXIKO. Underrättelserna från Mexiko motsäga varandra till den grad, att det är omöjligt tt finna någon säker utgångspunkt. Det rut ingångna telegrammet om att kejsaen skulle begifvit sig till Havanna (bvarirån han med en engelsk ångbåt skulle af: esa till Southampton eller, enligt andra beättelser, på ett spanskt skepp till Cadiz) ;nes icke bekräfta eig. Enligt Times för en 30 November ba direkta underrättelser än Havanna anländt till Madrid, utan att ejsar Maximilian deri omnämnes, Från merika meddelas för den 20 November i ewyork Herald, att kejsaren ännu den 13 ovember var i Orizaba. I samma tidning ästås, att general Sheridans sändning icke ar något annat syfte än att observeraX saernas utveckling i Mexiko, samt att iherån och Campbell skulle landstigit vid Tamco. Emellertid har nu franska officiella dningen Moniteur brutit tystnajien och berider tidningarnes förra berättelser om aximilians skyndsamma afresa. Eit teleam meddelar följande utdrag ur den nämnda ningen : Sedan den 27 Oktober vistas