Aftonbladet – 6 december 1866, sida 2

och smålog. Hennes blickar sökte Martel i trädgården. Hon lyssnade för att kunna uppfånga ljudet af kans steg, om. ban, bva-uppå hon ej tviflade, följde hennes spar inom huset. Hon såg och hörde ingenting ; hvar var han då? Hennes panna fårades plötsligt, hon lemrade denna salong, der de alltid tillsammans tillbringade eftermiddagarne, vissa att då finna rummet öde, och der han nu i dag icke kom för att träffa henne. Hon tog med otålighet vägen till eina rum. Maärtel var der. Hon nppgaf ett litet rop af glädje. Han var ensam, men hon tillät honom att vara ensam på denna lats, der hon till och ed frånvarande, ikväl var närvarande. och der allt talade om henne. Han ryste emellertid till då ban fick se henne. Hvorföre denna rörelse, förbigående, det är sannt; men den hade likväl ej undfallit Violante. Den unga qvinnan sade sig, att morgonens bedröfliga händelse mågte till någon del ha förorsakat detta. Hon hade nu öfverraskat honom, fördjupad utan tvifvel i tankar, hvilka hon förbjudit honom, och emot hvilka han likväl ei förmådde skydda sig. Denne förskräcklige broder, som ban hade på des Aubraysg, lät ännu omkring honom höra sitt olycksbådande skratt; denna syn bade ej så snart upphört att sväfva honom för ögonen. Arma högsinta själ, som hvarje obetydlighet upprörde, som den ringaste hågkomst, den minsta bild af det förflutna var tillräcklig att för många timmar försätta utom kärlekens och klokhetens nya väg! Violante öfvertänkte hvad hon borde göra. Hon såg väl, att bennes närvaro störde Martel, att han önskade att hon droge sig tillbaka. Att nu stanna qvar hos honom vore att underkasta honom ett tvång. Hon borde endast