Aftonbladet – 6 december 1866, sida 1

2 vit till redaktionen aflemnade och finnas i , dess förvar. Till Redaktionen af Aftonbladet! I Aftonbladet n:r 179 för den 4 Augusti detta år börjar under signaturen M. en serie af artiklar i ofvanstående ämne. Utom i I detta nummer förekomma de i n:ris 183, 1227, 228, 272 och 273 af samma tidning. Författaren tager till utgångspunkt de åin) dustriutställningen af Persbergs grufve-aktiebolag utställda tvenne jernvägsskenor, den lena af svensk och den andra af engelsk tillverkning, och säger sig med anledning af de reflexioner, som de utställda skenorna framkallat och. de mot jernvägsstyrelsen deraf framkallade nya klagomål?, vilja -I lemna en närmare utredning af saken, och han polemiserar i sin företa artikel hufvudsakligen mot de icke sakkunnige? personer, som af de utställda skenorna kunnat draga så skefva slutsatser?. 1 den andra jartikeln, som återfinnes i n:r 227, vänder I författaren sig mot Aftonbladets redaktion och söker gendrifva de anmärkningar, som mot första artikeln blifvit gjorda. I den tredje uppsatsen af den 21 November angripes äfven utställaren och beskylles att genom framläggandet af de omtalta skeporna ha begått ett falsarium, i afsigt att vilseleda allmänheten. Då jag, i egenskap af ledamot af expoIsitionskomiten för Wermlands län, haft be-Istyr med anskaffandet af de tvenne profI skenorna, hvilka uppsändes till utställninen, på begäran af den, som af oentralomiten hade fått i uppdrag att ombesörja ordnandet af alla föremål hörande till bergshandtering, metallurgi m. m., och denne rson, för. närvarande stadd på resa i utandet, nu icke kan besvara de anfall som under hans frånvaro blifvit gjorda, så anser jag mig pligtig att bemöta de mot utställaIren gjorda anmärkningar, desto hellre som jag till fullo gillat och fortfarande gillar Jåtgärden, att på ett praktiskt och tydligt sätt för Allmänheten åskådliggöra de egenskaper, som vårt svenska jern eger framir det engelska till jernvägsskenor; och faz:än Persbergs grufve-aktiebolag, hvars styrelse för utställningen medverkat, i expositionskatalogen under n:r 427 står angifven såsom utställare, så anhåller jag dock att lika offentligt, som utställaren af hr M. blifvit angripen, få i ämnet afgifva svaromål och bemöta de gjorda invändningarne mot behörigheten af de båda skenornas utställning. Likasom mången annan var det icke utan ett visst intresse jag började läsningen af hr M:s uppsats — om Svensk jernvägsmateriel — emedan frågan onekligen är af mycken vigt för vårt land, ty jag antog att författaven verkligen var en i saken hemmastadd och kunnig person. Under fortgången af läsvingen förekom visserligen ett oeh annat,j som gaf anledning att betvifla att sakkunskap verkligen hos författaren förefanns, och dettu omdöme bekräftades till fullo. när jag kom till följande, som återfinnes i n:r 183 at Aftonbladet för den 9 Augusti: ?På grund af den mindre styfhet, som de insända profekenorna från Motala visat sig ega, ansåg sig chefen för statens jernvägsbyggnader icke kunna godkänna desamma. Med kapten Carlsunds allmänt kända skicklighet och energi, i förening med den stora lättheten äfven för honom att erhålla jern, som lemnar styfvare skenor, hade det icke bort möta ringaste svårighet att skyndsamt afbjelpa det anmärkta felet å Motalas tillverkning af skenor, desto hellre, som priset var betydligt högre på dessa skenor, än på de engelska. Men hr Carlsund har icke vidtagit denna förbättring af jernet, har låtit sitt af komiterade förordade leveransanbud förfalla, och har således faktiskt erkänt svårigheten att konkurrera med de engelska fabrikanterna. Priset har hr Carlsund icke kunnat nedsätta, tackjernet har han ej velat, eller kunnat göra hårdare. På det förra har styrelsen ej rutat, men i afseende på skenornas styfhet ar den, sin pligt likmäktigt, icke kunnat göra någon eftergift.? Att författaren ej kunnat skilja tackjern från stångjern eller att han trott att det skulle behöfvas ett hårdt tackjern för att få styfva jernvägsskenor, torde ej undfallit dn verkligen i ämnet sakkunnige läsaren; men det findrar naturligtvis icke hr M. från att i en sednare artikel ingå i en mängd resonnemanger om jernets seghet, hårdhet och styfhet och dessa egenskapers beroende å malmernas kemiska beskaffenhet o. 8. v., rågor, som man hitintills kan anse föga utredda och för hvilkas utredande såväl yetenskapen som industrien skulle hos hr Mstanna i största förbindelse, förutsatt nemligen att denna utre.ning ej blef af samma art, som den om svensk jernvägsmateriel. Med erkännande af att Motala verkstad är, såsom hr M. säger, den första i ordningen inom vårt land, kan man dock med skäl anmärka, att bland hr M:s fordringar på kapten Carlsund, såsom verkstadens föreståndare, är verkligen ipgen så stor, som den att han skulle göra tackjernet hårdare, detta torde kanske äfven af hr M. vid närmare eftertanka medgifvas och kanske torde han ock böra medgifva att denna fordran är något billig. Men vidare. Hr M. ?behöfver endast betrakta den svenska skenans höjd för att inse att påståendet derom, att den är knappt märkbart sliten är en orimlighet likasom tillägget att den svenska skenan med sannolikhet kan hålla ännu lika länge till, som den varit begagnad?. Det är skada för hr M. att det på utställningen framlagda profvet af den ursprungliga skenan genast visade, huru pass klarsynt M. varit. Här bifogade intyg, som utvisa att skenorna på Kroppavägen äro så litet slitna att de torde kunna uthärda lika låog tid som de begagnats, gör äfven detta sednare påståendet om intet och mången som sett jernvägen på platsen, och icke endast i fantasien, antager att skenorna der kunna uthärda ännu längre tid innan de blifva -utslitna. Hvar och en för ämnet intresserad person torde således, likasom jag, vid genomläsandet af hr M:s första artikel kommit till den åsigten, att hans försvar för den utländska jernvägsematerielen var mycket underhaltigt och icke förtjenadnågot slags svar, isynnerhet som Aftonbladet genast bemötte de