id VIL PEEL RAG Ape DEL SIR ISPESET SA EEFFR Ilyst genom tryckta beskrifningar), att Mälarens vatten från Årstaviken, skulle blifva särdeles rent, godt och helsosamt, under . iakttagande af att detsamma filtrerades för att afsöndra de organiska beståndsdelar, Ihvilka under några månader årligen i detta I vatten anträffas; och derför bestämde man I sig ock att taga vatten till ledningen ifrån :I nyssnämnde vik.:) När undersökningarne rörande halten och A beskaffenheten af vattnet i Årstaviken utfördes, och dervid prof anställdes icke alleInast på vattnet uti vikens inre del utan ock I på sådant som hemtats ä skilda punkter ända lut förbi Liljeholmen, så utmynnade midt emot Liljeholmen på samma punkt som för närvarande — eller på 10,000 fots afstånd ifrån lokalen för ledningens pumpanstalt — en liten bäckrännil, hvarigenom vattnet från Iden då befintliga otäcka smutsgölen FateI burssjön och från trakten sydost om Adolf Fredrikstorg, sedan äldre tider nedrunnit till viken. Då de förberedande undersökningarne medelat full visshet om, att -besagde lilla tillflöde icke under århundraden förorenat vikens vatten märkbart för den kemiska analysen, så kan också nu, helst sådant af fortsatta observationer och kemiska undersökningar bestyrkas, för säkert antagas, att ingen ändring häri egt rum de sednast förflutna fem åren sedan vattenledningens verksamhet börljades. Så mycket mindre bar detta kunnat vara fallet, som väsentliga ändringar skett till förbättring uti fordna förhållandena, i det att Fateburssjön blifvit under tiden igenfylld, hvarutom allt nederbördsoch slaskI vatten från Fateburstrakten numera afrinner genom sammanbindningsbanans tunnel. l: till Stadsgårdshamnen, i stället för till Årstaviken. Inbillningen, uppväckt af obetänksamt nit hos en bland sundhetens vårdare, har emellertid blifvit satt i jäsning hos en del medlemmar af Stockholms kommun, och följden häraf är den i dylika fall vanliga, att utaf en mycket liten sill i en handvänning gjorts en stor hvalfisk. Man inbillar sig hvarje handa, till exempel: att, derför att en stentrumma blifvit byggd under Krukmakaregatan, i ändamål att ernå affall för det från Adolf Fredrikstorgstrakten kommande slaskvattnet, hvilket fordom trögt framflöt i öppen rännsten utan lutning, så skall nu en större mängd orent vatten tillföras Årstaviken än förr samt förskämma det vatten som uppumpas till ledningen; att, derför att jernvägen blifvit framdragen öfver Årstaviken å en jordbank, som utfyllts omkring 100 fot utanför den omförmälda rännilens mynning, så skall vikens vatten allt mer och mer blifva förorenadt, oaktat viken icke blifvit afstängd ifrån Mälaren, enär å jernvägsbenken är, för fartygs passage, anbringad en öppning som ej kan stängas, och hvilken vid lägsta vattenstånd har en genomskärningsarea af mera än 600 qvadratfot, samt följaktligen lemnar fullt tillfälle till rörelse i och ombyte af vattnet, hvilket också stundom går in till och stundom ut ifrån viken; j Ja! man går så långt i inbillningen, att fastän rent luktfritt och smaklöst vatten erhålles ifrån ledningen i den stora mängden af hus dit inledningar skett, man tror sig liktidigt i ett och annat hus, ifrån samma hufvudrör få vatten som är skämdt och illaluktande. Sannt är, att om i Mälaren, deraf Årstaviken utgör en del, intet orent vatten till flöt ifrån det omgifvande landets elfvar, åar och bäckar eller ifrån de vid sjön anlagda städerna, så skulle Mälarevattnet vara renare än hvad det är med dylika tillflöden. Det är dock äfven en sanning, att när de vetenskapliga undersökningarne visa det en, i förhällande till sjöns vattenmängd, så obetydlig orening af vattnet åstadkommes igenom tillflödena att detsamma deraf cj märkbart förändras, så kan hvarken obehag, långt mindre skada för helsotillstånd uppstå deraf, att man till matlagning eller dryck :nvänder sjöns vatten. Hvad nu blifvit anfördt om den större bassinen, Mälaren, eger fullkomlig tillämpning å den mindre bassinen, Årstaviken, hvilken har samband med Mälaren, och som dessutom har den betydliga fördelen att i sin inre del, der pumpverket för vattenledningen är anlagdt, erhålla beständigt och starkt tillflöde af källvatten ifrån den mängd starka ådror som uppspringa istrandkanien nära Grundsborg. De nu (med. undantag af inbillningarne) anförda förhållandena — om hvilkas sanningsenlighet hvar och en som vill ernå en riktig föreställning angående frågan kan förvissa sig genom att läsa de tryckta betänkandena rörande vattenledningens primitiva tillkomst, samt att besöka de här omnämnda lokalerna, nemligen pumpanstalten vid Skanstull, jernvägsbanken vid Liljeholmen, rännilens mynning på motsatta stranden och sammanbindningsbanans tunnel under Södermalm — har hos insändaren af dessa rader stadgat den öfvertygelse, att det , vore oklokt om kommunens styrelse ginge l, i författning med att, genom ett kostbart: arbete förlägga den gamla rännilens utlopp! utanför jernvägsbanken. Skälet är, atti den ; bugt, der rännilen nu utmynnar innanför! banken (märk väl på ett afstånd fågelvägen . af 10,000 fot ifrån vattenledningens pump: Inrättning) finnes lugnvatten och skydd: just utaf banken, så att den lilla qvantitet:! orent vatten, som der utfaller, icke blir, i hvarken af strömsättning eller vågornas; sqvalp, satt isådan rörelse att det kan fram komma till pumpverket. Deremot är, på!l grund af åtskilliga observationer, full an-: j j f ) j 1 l t ( ( mm I I IM Av dc es oh ag ledning att antaga, det den ifrån viken stundom utgående strömsättningen, som stryker fram utefter jernvägsbankens insida, när vinden härtill föranleder, afför det orenade vattnet till bankens utsida. De kemiska :i undersökningar å vattenledningsvattnet, som innevarande år blifvit verkställda, synas äfven lemna stöd för denna åsigt, enär deraf är visadt, att Årstavikens vatten ännu eger enahanda beskaffenhet, och är lika rent, som det befanns när undersökningarne utfördes innan vattenledningen anlades. . Den, som icke sätter lit till det af doktor ? Hamberg vid nyligen skedd undersökning s utrönta, i tidningarne allmänt tillkänna-)h