Aftonbladet – 1 december 1866, sida 3

e I konsten i våra dagar kunna ästadkomma, tlupptaga föremål, tjenliga att beteckna för tlgångna vigtiga perioder af det industrielle -Joch konstnärliga arbetets historia; men om e landra länders expositionskomiterade fattar tisin uppgift på samma sätt som de herrar -Joch män, hvilka haft att bestyra med utväljandet af de historieka expositionsföremålen från BSverge, skulle utställningen kunna bli kurviös nog. ) Rom skulle då på densamma kunna upp, visa Sankt Petri nycklar, den heliga stolen ;Joch påfvens tofflor, de sistnämnda till in tressant jemförelse med biskop Corts; ; Turkiet, sin höga port och divan; Ungern, Sankt Stefans krona; j Böhmen, hussiternas med Ziskas hud öfverdragna trumma; England, parlamentets ullsäckar; Skottlands, Fingals svärd och den harpa, på hvilken Ossian ackompanjerade sina sånger; Irland, Sankt Patricks hufvudskål, tvenne exemplar, det ena Bom bekant tillhörande helgonet som barn, och det andra buret af den helige mannen såsom fullvuxen. ; Här grubbles öfver hvem som skall be tala staten de 100,000 rdr det skulle kosta ait återfå den tomtplats, som på öfverintendentsembetets tillstyrkande blifvit det allmänna afhänhd för den mycket omtalta atelierbyggnadens skull. Men om den statsrädsledamot, på hvars föredragnivg den klandrade upplåtelsen medgifvits, genom att elippa anmärkning ikonstitutionsutskot tet, undkommit ansvarighetslagen, äro väl derför statens rättsanspråk ej undanröjda. Ständerna fortsette till yttersta stund sina ersältningepäståenden i den ryktbara skeppshandelsfrägan mot generalamiralen grefve Cederström, och skulle aldrig efstått från dem, hade icke regeringen, sedan grefve Cederström genom döden undandragit sig alla efterräkningar, befallt sakens nedläggande. Utgången af en rättegång är dock alltid oviss, och således vore det utan tvifvel bäst om mean kunde på hyggligt manr komma öfverens med atelierbyggnadsbolaget om platsens rymmande, hvilket icke bör möta nägra oöfvervinnerliga svårigheter, då man hör att herr öfverinteadenten Dardel, jemfe några af konstakademiens professorer, för hvilka herrar konsten ju måste vara mer än sktieutdelningen, ingått i förslaget blott för konstens bästa, eom sannerligen icke befordras genom några vandalismer. Voltaire räknar icke mer än fyra epoker i xerldshistorien: dessa fyra lyckliga äldrar äro enligt hans klassifikation de, då konster och vetenskaper blomstrat och drifvits till fullkomligket. Af dessa fyra lysande tidehvarf är mediceernas ett. Dessa simpla borgere gjorde hvad som borde tillkomma Europas konungar, de florentinska pslatserna, bibliotekerna och konstsamlingarne bära fortiarende vittnesbörd om deras forna egares pplysta emak, Då den uvga dynasti, som r närvardnde innehar Svergestron, ej fått Hfölle att viona krigets ära, hvilken för öfrigt icke är den förnämsta då alla tider haft heroer att framvisa, föreställde man ejg, på grund af hvad man visste om våra prinsaxs tycken och älsklingssysselsättningar, att de syftade åt en mediceisk ryktbarhet såsom idkere och beskyddare af snillets och konstens idrotter. Det är då för ledsamt att denna artistiska riktning hos de högsta topgifvande skall så illa uppfattas ef dem, som företrädesvis skulle tyckes kallade att befrämja dylika intressen, att man sger våra konstnärlige myndigheter gång på gång väldföra icke blott de nationella hågkomsterna, historien och konsten, utan fjelfva naturen. — Det ser ut som om Nyttan, men icke Ideslet, vore den gudom våra konstakademici dyrka. Leonardo da Vinci, Michael Angelo och Rafacl voro icke mindre utmärkta arkitekter än målare; man har dock icke hört att de befattat sig med några husköp. En insändare omtalar åtskilliga olyck!iga förändringar, som dels redan vidtågits, dels äro ämnade ait vidtagas med Ladugårdelandskyrkans inre, och föreslår att någon kompetent myndighet, till exempel öfverins tendentsembetet, ekulle få sig uppdragen ti synen äfven vid invärtes förändringar och reparationer af våra monumentala byggnader. Det voro just den rätta tillsyningsmannen! : Såeom det nu är stäldt-torde Ladugärdslandskyrkan slippa ifrån vanda iismen på bekosinad af sin gamla altariafla, söm lärer komma att utbytas mot ett modernt genrestycke; men hade öfverintendentsembetet dervid haft något att. säga, l kunde man väntat att få se kyrkan förändrad till en ordentlig atelier. Gud ske lof eå länge vi ha teatrarna — icke de subventionerade, men de på egen grund och botten stående, fom den på Mosebecke till exempel! Ett hjerta och ett kavital, det är en komedititel, välså prosaisk som ett konstprafessorligt aktiebolagskon rakt, men till innehållet är pjeeen den nest poetiska lilla skapelse man vill se i en akt och med fyra personer. Och Reson Kina! det är lif, det är ruff i denna cka operett, omflägtad af en hafsvind så frisk man kan vänta sig den på höjden if Katrina. Medan kovgl. teaterdirektio ren timrar på sio afrikanska tredäckare har herr Zetterholm Cer i alltysthet byggt eig n liten årgfregatt, som utan tvifvel skall tala sig tio gånger om, hvilket icke är å säkert med det Meyerbeerska spökskep jet. Enligt en i dessa dagar offentliggjord ippgift utgjoråe Bverges stasskuld för ernvägsanläggningar den 1 Juli detta år ;6.528,055 rdr 93 öre. Bränvinsskatten, noisvarande en tredjedel af tillverkningen, utgör 10 millioner, det vill söga, at svenka nationen årligen super upp 30 millioner ch litet till, ty utskänkningsskatten torde fven kunna beräknas till 5 å 6 millioner. rettiosex milliorer — denna summa mot. varar jemntupp hela bankens skuldbeopp, och med två gånger denna summa, iledes hvad som supes upp under loppet f två år, skulle Sverges statsskuld vara etald! Men när nägra och trettio millioer ärligen rinna bort i bränvin, hur mycet kan man då begära att vi skola ha öfer att betela våra skulder med,. eller att Fina mavär fm ill wår landa förvar Allan PRATAR ve DD mV