Aftonbladet – 1 december 1866, sida 2

en rörelse för att sjelf boppa ned på vägen; men bon höll honom tillbaka med armen. Nej, nej?, sade hon, icke .u. Hvad hon ville var icke att få dessa blommor, utan blott att för -tt ögonblick befria sig rån betjenternas blickar. Så scart hon såg dem båda två aflägsnade, lutade tion sig emot Martel och räckande bonora sin panna att kyssa, sade hon, ?tror du icke, att jag kan läsa dina tankar? Ack, in har riktigt skrämt dig. Nåväl, lugna dig Martel, denna vinter skall jag ej be dig lemna OCroix-deVie. ?0, hvad jag tackar dig!? utropade han. Violante, jag älskar ännu mera ditt bjerta än ditt anlete. Vi skola då stanna qvar på slottet, vi ekola der få långa qvällar, oldrig dock för långa för att tillsammans utbyta våra tankar; du skall fullkomligt omvända mig till dina åsigter; du skall iä tillräcklig tid att lära mig att som du säger ej längre vara ett familjeporträtt.? Välan då!? afbröt hon, Denna omvändelse måste då taga sin början redan denna vinter, ty hvad den derpå följande angår, så hoppas ej för hastigt att få tillbringa den här. Jag säger dig på förhand, alt nästa vinter kommer du att fiona mig mera uppstidsig.? Morkisen smålog med ett outsägligt uttryck, Jag blickar ej så långt framåt, sade an. Man kom nu med blommorna, och lade dem i vagnen framför den unga markisinnan. Martel tog en och betraktade densamma. Det här innehåller gift, sade han. (Forts.)