Aftonbladet – 1 december 1866, sida 2

bundsförvandt, herr de Bochardiere, vic stora trappan, och hon var i begrepp at visa sig obarmhertig och att neka honom ett ord, ja ett smäleende, men hon besin nade sig och ropade till honom på afstänc att ban skulle gå till sin dottet, som väntade honom, Hvad henne sjelf angick så fortsatte hor sin gång och stannade icke ens en sekund i sina egna rum, hon ville se markisen; de föll henne icke in att söka honom i han: rum, i det bedröfliga norra galleriet. Hor begaf sig direkte till slottets venstra flygel till den unga markisinnans våning, och hor gick på täspetsarne; lyckligtvis var hor klädd i sammet; ty siden är förrädiskt Hon öppnade utan buller den första dörrn På tröskeln af det andra rummet, son var Violantes kabinett, stod Martel, inan dande de parfymer, hvilka redan uppfyllde luften efter de få timmar, som gudinnan de: tillbringat. Enkefrun trodde, att då har ou omsider beslutit sig till att inträda kabinettet, så skulle han ej nu bry sig on att lemna det. Hon drog sig tillbaka, gick in till sig, sjönk ver i en fåtölj, och tän kande på allt hvad hon sedan morgoner uträttat för sin familjs ära och allas lycka. utropade bon: Må man nu ej komma och säga, att det är det der barnet, som hal räddat OCroix-de-Vie, nej, det är jag.? XVII Tre månader hade förflutit sedan den af tonen då markisen hade för första gången öfverstigit tröskeln till Violantes kabinet. Man var nära slutet af September, och de under höstdagjemningen vanliga storma hade rasat genom ekskogen. Här och der läg ett af de jättelika träden nedtryckt :