Aftonbladet – 1 december 1866, sida 2

hoppningar för de der kaprifolierna, som jag ser dernere vid foten af terrassen. Du kan plocka dem om du så vill; jag behåller qvar här din hustru.4 Han lydde och aflägsnade sig. Enkes frun följde honom ett ögonblick med ögonen, derpå vände hon sig till Violante; men denna fattade i samma ögonblick bennes hand. Hon var blek, och från hennes ögon utgick denna beslöjade låga, som ingen på Croix-de-Vie utom Martel någonsin hade sett. — Madame, sade hon, den der mannen, som ni kallar, ironiskt utan tvifvel, er långe vän, herrn på des Aubrays, är han då verkligen markisens och er fiende?4 SAck, min Gud, sade markisinnan, hvilken rörelse! hvarifrån kommer den? Jag vet ej rätt hvad jag skall svara er. Numera sedan ni är gift kan man emellertid säga er vissa saker. Vet då, att denne berr des Aubrays har en yngre bror, och att bådas far hade varit frånvarande alltför länge då den yngre sonen kom till verlden. Men hvad kan ollt detta väl röra er?4 Madame, sade Violänte, jag bönfaller... Välan, återtog enkefrun, fnarkisen af Croix-de-Vie, fadern till er Martel, min man, Violante, ansågs här för en stor fruntimmerskarl innan ban lärde känna mig. Min son deremot har alltid varit mera allvarsam.t SAck4, sade Violante, nu förstår jag.4 Visst icke, svarade fru Croix-de-Vie, ni förstår ingenting, ty detta är ej hela historien; det öfriga är förfärligt, och det får ni bestämdt icke veta. Låt oss lemna detta ämne min dotter, och i stället tala om er sjelf. Ni älskar markisen af hela ert hjerta, är det icke så, och ni axser sjelf ert hjerta vara skapt att hysa en djup kärlek ?4 Ja?, tade Violante, ?ja, madame? ?Nå väl?, återtög enkefrun, ?för att bli