Aftonbladet – 30 november 1866, sida 3

tViolante! vill du ej lyfta upp den de slöjan 26 Det vill jag gerna, sade hon helt enkelt Och hon uppfyllde hans önskan. Du är skön! utropade han, fattande hennes båda händer, derpå alltjemnt slu tande dem i sina egna, började han betraklt: henne med en berusande glädje. Passio nens hela språk, som han förr aldrig had talat, närmade sig nu hans Jäppar likason en lågande ström, hvilken dock aldrig, aldrig finge komma deröfver. Hans själ och han hjerta, hans förtviflan och hans svaghe förrådde sig i de tre ord, som han uppre pade: du är skön!4 Men hon frigjorde hastigt sina händer. hvilka han hållit fängslade; hon hade tyck sig höra ännu i skogen återljuda Lesneven: röst och bans djerfva helsning till fru mar kisinnan Croix-de-Vie. På samma gång ble; hon varse enkefrun, fom steg ned utföj stora trappan. Violant: fick också se sir far. Herr de Bochardigre visade sig på trappan bakom fru de Croix-de-Vie, och steg äfvenledes i sin ordning utföre den. samma. Han följde henne, men på temlig afstånd, och i sjelfva verket hade han in gen lust att nu träffa henne. Han hade fallit ned som ett äskslag midt i eit samtal emellan markisinnan och Chesnel, och han hade blifvit emottagen ungefär som äskar skulle bli det, så framt ej hon började med att döda sitt folk, och sålunda beröfvade dem alla utvägar att försvara sig. Natten, som annars vanligen medför goda råd, hade icke gifvit honom det rådet att vara hofsam i glädjen. Han visade då han kom in en så stolt hållning, att hans nya och fruktansvärda bundsförvandt hade varit frestad att fråga honom om han toge Croix-de-Vie för sitt eget hus; hvarpå, då han föreslog