Aftonbladet – 29 november 1866, sida 4

På L. J. HIERTAS förlag bar i dag utkommit: Andra svenska upplagan af Abdallah eller Fyrväplingen. Arabisk berättelse af Edouard Laboulaye, förf. till xEuropa och Amerika. Öfversättning af 0. W. Ålund. 2 rdr. I en recension i Aftonbladet yttras om första upplagan af denna bok: Ben sniilrike franske skriftställare, med hvilken, under pseudonymen Doktor Rent Lefebvre, vi nyligen gjorde bekantskap i Paris en Amtrique, (försvenskad under titeln Europa och Amerika.), har här företagit sig att skildra seder och karakterer från ett alldeles motsatt hörn af verlden. Rörde vi oss der bland typer och förhållanden från verldens allrayngsta civilisation, det sjudande samhällsarbetet i en stor nordamerikansk stad, se vi oss här förflyttade till en trakt af verlden, öfver hvilken sekler, ja årtusenden gått fraro, utan att märkbart förändra hyarken land eller menniskor. Det är till Arabiens öknar och städer och lifvet under beduin arabens tält samt i den rike köpmansfurstens palats, törfattaren med sin fantasis trollstaf försätter oss. Han upprullar här för oss täflor på taflor ur det orientaliska lifvet, sådant det isynnerhet här, i Islams vagga, renast och ursprungligast bibebållit sig, med en trohet i anda och färg, som är verkligen beundransvärd. Uppränningen till berättelsen är. den enklaste och lyckligast funna. Det är en gammal kameldrifvare, som en natt under karavanens rast i öknen berättar för sina reskamrater historien om den unge beduinhöfdingen, som är berättelsens hjelte. Förf. får härigenom tillfälle att go sin skildring en helt och hållet österländsk turnyr, med denna för den äkta araben så egendomliga blandring af religiöst allvar och chevalereskt-hjeltemod. Det slår oss till mötes i Laboulayes Abdallah, så att säga, ett doft och ett skimmer från den arabiska sagans skönaste dagar. Men under detta yttre hölje af nationel exendomlighet i föreställningar och seder röra sig sannt menskliga karakterer med de stora, för alla, yankeen såväl som beduinen, gemensamma grunddragen, och det är ej de minst tilldragande ställena i den lilla berättelsen, der man ser dessa allmänna grundrag bryta sig genom det oriehtaliska åskådningssättets medium, Efter allt detta behöfva vi väl ej säga, att boken är gärdetes underhållande, en af de täckaste vi på länge läst, era verkligt liten poetisk juvel; liksom stilen bär, såsom i allt som flyter från Laboulayes penna, utmärker sig genom sin enkla oeh fulländade skönhet.