Aftonbladet – 28 november 1866, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Schamyl på en hofbal I Petersburg. Ur en korrespondens från Petersburg till Times, om balen på prinsessan Dagmars bröllopsdag, hemta vi följande: Ett antal tscherkessiska uniformer såg man också och bland en samling mörka, vildt blickande ansigten visade man mig på Schamyl. Fordom lejonet på Kaukasus är an nu en skröplig gammal man med håliga kinder och mildt uttryck i sma regelbundna, men ej särdeles imposanta drag. Han bar en hvit tunica under en vid kaftan och på hufvudet en hvit tiar, kantad nederst med svartulligt fårskinn. När han satt der bland sin svite — för honom ensam var en stol framsatt — och långsamt räknade kulorna i sin rosenkrans, utgjorde hans person en prydnad, sådan alla ryssars sjelfherrskare ej kunde önska sig den mera storartad. På hans venstra sida stod en herre i rysk diplomat-uniform, af hvars ansigte man gissade till österländningen och hvilken tjenade den store höfdingen som tolk. En Schamyls son, deltagare i fadrens ärofulla fångenskap, stod lutad mot karmen af fadrens stol, klädd i den bekanta tscherkessiska drägten, på hufvudet en ofantlig kalpak — ett slags grenadiermössa, dock ej af svart björnskinn, utan af hvitt lamskinn. Sonen är mycket lik sin fader, har dennes egendomliga, på samma gång passiva och hotande ansigte, erinrande om en dold vulkan. Men för tillfredsställande af sin på djupet lefvande passion torde han knappt få tillfälle; det kunde blott ske på ett öppet slagfält och under Rysslands kejserliga fana. De dagar äro förbi, då han kunde tänka på att ströfva fritt omkring i spetsen för sin stam. Tydligen är han också mera civiliserad än han ser ut. Öfver hans bergkostym med patronväskan på bröstet hängde en elegant lorgnett, den han då och då handterade med en salong-håbituts grace. Hans händer voro behandskade med finaste parisertillverkning och då en gardesofficer tilltalade honom på landets språk bugade han sig småleende och svarade i komplett hofton. En tscherkess-gosse om 8 eller 9 år, med hufvudet begraf vet i En svart kalpak, och några andra fullt förryskade bergssöner i kedjepansar, fulländade den tilltalande gruppen. Den i närheten stående general Krabbe, som vunnit sitt krigarerykte i Kaukasus, och en ung dam, som förlorat sin man i Kaukasus, bildade den påfallande kontrasten... Under aftonens lopp yttrade kejsar Alexander, då han med kejsarinnan passerade genom salongen, några ord till Schamyl, hvilken, med händerna öfver bröstet, rest sig upp och hvars ansigte strålade af glad tacksamhet. Afven storfursten Konstantin, en furste med mycket intelligent och beslutsamt ansigtsuttryck, helsade patriarken med en gammal bekants förtrolighet. Uppenbarligen är den gamle krigshjelten icke blott fången, utan äfven tämjd och kanske förvandlad till en god vän. — En af de märkvärdigaste personligheter, som någonsin suttit på engelska underhusets bänkar, är väl utan tvifvel den ur valstriden i Wexford mot Pope Hennessy nyligen såsom Segrare utgångne nye parlamentsledamoten M Kavanagh. Vi ha här en man för oss — skrifver en engelsk tidning — som är född utan armar och ben; han har i stället för sådära blott några tur långa stumpår, inga händer eller fötter, följaktligen ej heller några fingrar eller tår, men det oaktadt har han visat sig vara en lika djerf ryttare oeh förträfflig skytt som skriftställare och tecknare. Hufvudet har man: ligt vackra drag, i hvilka intelligens och ovanlig själskraft äro utpräglade, och de hä tillkämat sig seger öfver kroppens ofullkomligheter. Kavanagh är nu i sitt dadie lefnadsår, är ift och fader till en talrik familj af vackra barn. an är en angenäm sällskapsman och en nyligen af honom utgifven beskrifning på sin resa,