Aftonbladet – 28 november 1866, sida 2

— Vattenledningsvattnet. Med anledning af gjorda anmärkningar mot vattenledningsvattnets beskaffenhet har förste stadsläkaren anmodat dr Hamberg att företaga undersökning deraf. Detta har skett, och resultatet deraf meddelar dr Hamberg i följande skrift: Till Stockholms stads sundhetsnämnd. Uti skrifvelse af den 24 sistlidne September har jag genom förste stadsläkaren m. m. A. G. Carlson blifvit anmodad att undersöka vatten från utkastaren vid Södermalmstorg invid Brunnsbacken. Bemälda skrifvelse åtföljdes af vidimerad afskrift af remiss från k. öfverståthållareembetet, uti hvilken omnämnes att anmälan blifvit gjord om att ofvannämnda vattenkastare lemnar ett vatten, som skall till smaken icke: vara rent och som äfven för helsan haft menliga verkningar?. Med anledning häraf har jag under sistlidne vecka flere gånger gjort besök vid bemälda vattenkastare och sjelf upphemtat vatten från densamma, samt dervid iakttagit att, då vattenkastaren varit stängd några minuter, det vatten, som efter ventilens öppnande först utkastas, hade en svag lukt af svafvelväte, som gjorde vattnet motbjudande; det var dock endast hos de första kubiktummen vatten som denna förorening förmärktes; det vatten, som utkastaren derefter aflemnade, var rensmakande och utan lukt. Vid analys erhölls af tiotusen vigtsdelar vatten, hemtadt från utkastaren i fråga den 26 sistlidne September: 1,7972 vigtsdelar fast återstod, hvaraf 1,4492 eldfasta beståndsdelar och 0,3480 organiska ämnen. Summa 1,7972 fasta ämnen.