rande huru det tillgått vid den oftanämnda affärens uppgörande. Dessa frågor besvarades redigt af C. J. Å. Jonsson, hvars vittnesmål i allmänhet syntes göra ett gynnsamt intryck på de närvarande, under det att det andra vittnet Jonsson, som är häftig och talträngd, emellanåt måste nedtystas, än af ordföranden, än af notarien Synnerberg. På upprepad fråga, hvarför N. F. Jonsson skrifvit sitt namn olika på de båda handlingarne, genmälde denne, att Pettersson sagt åt honom, då Jonsson följde Pettersson uppför trapav, att han ej skulle skrifva sitt namn såsom an brukade?. Orsaken till, att han endast skrifvit Jonsson, men ej initialerna till förnamnet, uppgaf han vara den, att Pettersson yttrat, det behöfs icke, förnamnet angår ingen?. Notarien Synnerberg anmärkte nu, att han blott en enda gång, innan Jonsson hördes såsom vittne, samtalat med denne, och hans hufvudman Lundqvist förmälde, att han uppmanat vittnet att tala sanning. . A. Jonsson ställdes ytterligare en mängd frågor, hvaraf vi anteckna följande: På fråga huru han kunde, efter två års förlopp, erinra sig att händelsen passerat den 19 April, svarade han sig hafva gjort anteckning om att han då varit inne i staden, för att hemta den här ofvan omnämnda förklaringen åt Nilsson. Ordföranden anmärkte motsägelsen häri, då vittnet sagt sig ej kunna skrifva. Vittnet förklarade denna motsägelse dermed, att han låtit annan person göra de anteckningar han stundom ansett sig behöfva. På framställd fråga, om det icke kunde vara möjligt, att vittnet endast skrifvit ?C. J. A. till namnet Jonsson, som förut stått skrifvet under handlingarne, förklarade vittnet ånyo på sin aflagda ed, att Petterssons gosse, under det att vittnet hållit handen å pennan, skrifvit båda initialerna C. J. ÅA. och namnet Jonsson efter dem. Han kunde visserligen ej läsa, men han kände tydligt igen alltsammans. Härefter hördes å Petterssons sida ytterligare fyra vittnen, hvilka dock ej hade något af vigt att berätta. Parterna sökte till sist göra Jonssönernas vittnesmål trodda, genom att å ömse sidor anföra de motsägelser eller tvetydigheter, som hvardera vittnet förmenades ha låtit komma sig till last under förhöret. Pettersson företedde ett protokoll, hvarigenom han önskade få styrkt, att hans motpart Lundqvist förut skulle gjort sig skyldig till försök att köpa vittnen, och önskade till nästa rättegångsdag få några namngifna personer afhörda, hvilka han påstod kunna intyga, att det af hans motpart nu åberopade vittnet N. F. Jonsson skulle till dessa yttrat, att han ingenting visste, men att han blifvit förmådd att vittna i saken. Lundqvist genmälde, att hvad det af Pettersson nu företedda. protokoll innehöll, i förenämnda fall bevisats vara oriktigt genom ett följande protokoll, och notarien Synnerberg bestred dess intagande i ransakningshandlingarne i målet, hvilket yrkades af Pettersson, som äfven företedde en äå N. F. Jonsson af Pettersson, efter det nu ifrågavarande mål blifvit anhängiggjordt, uttagen stämning, med anledning hvaraf notarien Synnerberg anmärkte, att detta sätt att gå tillväga, för att söka jäfva Jonsson, karakteriserade Pettersson. Något vidare af vigt förekom ej. Målet uppsköts till annan dag, och blef Pettersson, sedan rätten förklarat sig icke kunna för närvarande bifalla hans begäran att bli på fri fot försatt, i häktet återförd. — Konkursansökan. Atskilliga borgenärer ha hos rådhusrätten begärt källarmästaren Knut Enboms försättande i konkurs. Hr Enbom hade sin källare i hörnet af Jakobs kyrkogata och Jakobs torg, och kallades källaren Nya Kastenhoff eller i dagligt tal ?Knuten, med anledning af egarens namn. För omkringitvå veckorsedan lemnade Enbom hufvudstadeny, för att, såsom han uppgaf för sina kypare m. fl., resa på bröllop till Strengnäs. Hans fru åtföljde honom. Nämnda uppgift här emellertid nu visat sig ogrundad, och antages allmänt att hr Enbom, i stället för att fara på bröllop, afvikit ur landet för att undgå sina borgenärers kraf. Han berättas på bästa sätt ha rangerat för sin utländska resa, som antages ha gällt Amerika. Redan i våras uppgifves han ha tagit lektioner i engelka språket, och då hans bekanta frågade honom hvarför han gjorde detta, skall herr Enbom hafva svarat, att det skedde för att draga alla rika engelsmän, som väntades till hufvudstaden under industriexpositionen, till Nya Kastenhoff. På de sista sex månaderna lär han ha undvikit att göra några utbetalningar, genom att acceptera vexlar, hvilkas förfallotid dock visligen ställdes på en dato, som inträffade efter hans affärd. För sin egen och sin frus ekipering påstås han ha sörjt på allrabästa sätt genom att hos skräddare, skomakare, kramhandlare, körsnöärer, lärftskramhandlare m. fl. på räkning taga en mängd kläder af dyrbaraste slag. Med anledning af den nu inlemnade ansökan om hr Enboms försättande i konkurs, kommer han att allmänneligen efterlysas, hvilken åtgärd å hans borgenärers sida torde komma för sent, såframt annars ryktet om att han redan skulle afrest från Liverpool till Amerika är sannt. — Katolska tornbygnadens instörtande. Rörande denna tilldragelse fortsattes undersökningen å sjette afdelningen förliden lördag, dervid å kärande sidan tillstädeskommo verkgesällen Lemcke och sex af målsegandena, dels sjelfva, dels ge-l: nom ombud, hvilka framställde sina ersättningsanspråk mot byggmästaren Laschinger. Rörande denne upplystes att han för några veckor sedan afvikit ur landet. Hvart han begifvit sig är obekant. Bland målsegande var en gammal 73 års subbe, som till följd af rättens kallelse å måls;garne rest hit upp ända från Smäland, och nu saknade respenningar för att kunna återvända. Ordföranden upplyste nämnde målsegande att han onödigtvis gjort den långa resan samt hänvisade honom, liksom de öfriga målsegandena, att vända sig till underståthållaren för att söka utfå några medel af den fond, som blifvit insamlad för de senom katolska kyrkans ras skadade och dei följd af olyckshändelsen dödades efterlefvande, sedan allt hopp att kunna få någon ersättning af Laschinger nu blifvit omintetgjordt. Allmänna åklagaren begärde del af handlingarne, för att afgifva de yttranden, hvartill han kunde finna sig föranlåten, och uppsköts målet af nämnda anledning. — Ihjälsparkad. Snickaremästaren Johan Peter Bergvall och arbetskarlen Carl Gustaf Öberg båda boende uti huset n:r 28 vid Falkenbergsgatan, hade i dag åtta dagar sedan öfver en strunt-: sak råkat i gräl och handgemäng med hvarandra, : dervid Öberg tvenne gånger sparkade Bergvalll: i underlifvet så illa, att denne om en kort stund måste intaga sängen och på femte dagen derefter eller 1 söndags afled. Öberg, som är straffad för två resor stöld, blef i dag efter undergänget förhör i poliskammaren förklarad skyldig att träda i häkte. Det förordnades derjemte att Bergvalls döda kropp skulle obduceras. — Ogilladt klagomål. Hr V. Arnelius, som hos Svea hofrätt klagat öfver polisdomstolens beslut att remittera det emot honom dit inkallade mål till rådhusrätten, har fått sitt klagomål ogilladt, hvarjemte han af hofrätten blifvit för smädligt skrifsätt emot öfverståthållareembetet dömd att böta 50 rdr. .— Eldning ombord. Skepparne Gustaf Eric Åkerlund, hemma här i Stockholm och förande slupen Elisabeth?, Anders Öhrling från Länna i Roslagen, förande slupen ?Nöjet, och Pehr Wedin från Hamrånge i Norrland, förande slupen Laurentius?, alla tre för närvarande lig ande med vedlaster vid Blasiiholmshamnen, hae i söndags afton eldat ombord, hvarvid den