issaker. Rättegårgsoch Fö Två vittnen eller de båda Jonssönerna. Vi meddela härnedan fortsättningen och slutet af det i gårdagens tidning påbörjade referatet. Sedan vittnet C. J. A. Jonsson blifvit hörd å Petterssons sida samt fått afträda, blef motparten Lundqvists vittne åter förekalladt och tillfrågadt, om vittnet nu var så redigt, att det kunde besvara de till detsamma framställda frågor. N. F. Jonsson förklarade sig icke vara af starka drycker öfverlastad. Han påstod sig alltsedan klockan 10 på förmiddagen, då han infann sig i rättens förmak, endast förtärt ett glas öl. Nämnde Jonsson tillsades nu attt skrifva sitt namn, och lemnades honom för detta ändamål en gåspenna, hvarmed han på ett framlagdt papper skref sin namnteckning. Sedan detta skett, frågade ordföranden: ?Begagnar Jonsson stålpenna kanske, då han skrifver?, hvilken fråga efter en stunds betänkande besvarades jakande. Jonsson fick skrifva om namnet med stålpenna. Ordföranden yttrade, sedan hans med stålpenna skrifna namn jemförts med den omtvistade vittnesunderskriften: ?Det här synes vara lika; men det är förvånande hvad stilen förändrades då han skref med gåspenna?, tilläggande likväl ordföranden, att då namnteckningen utvisade en oöfvad hand samt dylika ovårdade stilar oftast liknade hvarandra, kunde ingen slutledning med visshet dragas af Jonssons nu gjorda namnteckning. Jonsson hördes härefter om åtskilliga detaljer rörande beskaffenheten af Petterssons bosta Norra Tullportsgatan, der händelsen passerat. Han påstod sig först ha kommit in i ett mindre rum och sedan i ett större, hvarest Lagerqvist, Gelin och en snickare vid namn Hedman -befunnit sig. Skrifbordet, vid hvilket Pettersson satt, hade stått emellan fönstren, 0. S. V. Pettersson påstod, att Jonssons uppgifti detta fall var oriktig, hvaremot det å hans sida afhörda vittnes utsago öfverensstämt med sanna förhållandet. Ordf. (till N. F. Jonsson). År vittnet säker på hvad han sagt? Vittnet. Jag tar, så sannt Gud lefver. ej tillbaka ett ord. Ordf. Hur kan vittnet så precist minnas efter vå ns förlopp, att händelsen tilldrog sig den 19 pril? Vittnet sade sig minnas dagen på den grund, att han flyttat lördagen efter den första April samt att han den 19:de betalt en räkning till yppgitven person, hvilken räkning vitinet ännu hade qvar samt ville förete. Vittnet blef ånyo tillspord om sanningen af sitt vittnesmål, då det på sitt vanliga häftiga sätt utropade: Det är rätt, så sannt jag är en lefvande menniska och hoppas kunna lefva lugnt med hustru och barn ! Slutligen tillspordes vittnet N. F. Jonsson hvad tid på dagen bevittnandet egt rum i Petterssons bostad. Det var på eftermiddagen och ljus var tändt, blef svaret. C. J. A. Jonsson förekallades härefter. Han uppgaf deremot, att bevittnandet skett på förmiddagen. Han hade med den förklaring, Pet tersson skulle skrifva åt honom för hans husbonde Nilssons räkning, efter det förklaringen