Aftonbladet – 27 november 1866, sida 2

illäfventyrs tänkle han icke ens derpå; han rade tillräckligt bekymmer af sin häst. Han ;alopperade midtibland sina jagtkamrater, Her rättare sagdt bakom dem. Dessa bröto genom busksnären och gjorde sålunda en oresch, hvarpå han sedan beqvämt passera: le. Aldrig skulle ens tanken på en så vild örlustelse fallit honom in, ifall han förblifvit advokat och Picard, som han var född ill. De harmsna jägarne gjorde sitt bästa med sporrar och piskor, under det des Auorays röst, afbruten af detta ursinniga gaopp, ej upphörde att låta höra sig. Hastigt öll det honom in en liten hämndplan ; han vände sig till herr de Bochardiere. För tuan, skrek han, hvar är då öfverjägaren? var man ej inbjudit honom?... Och sägande letta, flinade han försmädligt. Det var också verkligen bruket att till dylika jagter inpjuda öfverjägaren i orten. Herr de Boshardigre svarade ej heller denna gång. dan hade ej någon aning om det spratt werrn på des Aubrays spelat i förra månalen då han skickade till Bochardidre stalens vargar, en ursinnig folkmassa med Lesneven i spetsen, Och om också advokaten skulle ha misstänkt något och sagt honom let, så hade landtjunkaren dermed känt sig ;anska, belåten, ty han brann af otålighet utt söka gräl, men hastigt hördes på närmare håll Chesnels trumpet. Herr de Boehardidre var bestämd denna dag att i allt rara lycklig, Den gamle chouanens välsigade trumpet ljöd nu med hela styrkan af sans ofantliga längor. Vargen svängde om tusen bugter under träden. OChesnel beärde nya hundar. Markisen gjorde balt, och hela jagtsällskapet samlades omkring onom; han darrade af otålighet under det nan släppte lös den andra omgången. Halloh, halloh! villebrådet gör en bugt.