Aftonbladet – 27 november 1866, sida 2

och brandgula samt väl hållna, följde husbon: den. Det första lössläppta kopplet förlorade sig i snåren. Markisen inträngde i sko. gen, sättande öfver en djup graf; af de tvi ryttare som följde honom gjorde den förste samma språng efter; det var Chesnel. Der andre, som var herr de Bochardiere, ret omkring grafven, hvarvid herrn på des Au brays började gopskratta, Herr de Bochar. digre bar också röd drägt och en jagtknif bältet. Hela denna nobla kostym var split terny och trängde honom något i lifvet men detta hindrade honom ej att helsa på jägarne särdeles artigt, småleende mot dem från höjden som en man, hvilken bär sit hufvud bland skyarne. Hans häst bar: skygglapparne två hvita bandrosor; marki sens och Chesnels hästar voro prydda på samma sätt; Croix-de-Vies alla jägare hade på axeln en hvit kokard, och bymänner visste troligen hvad alla dessa band ville säga, ty vid skogsbrynet höjde sie enstäm migt ropet: ?Lefve markisinnan Violante!? Vargen var under tiden redan uppjagad. Bönderna upphäfde i kapp förfärliga skrik. de sprungo och slogo med sina påkar : ekstammarne, hundarne hade rusat fram. flåsande och i fyrsprång; trumpeternt ljudade högt från alla håll; markiser och Chesnel försvunno bakom kopple i en molnsky af jord, damm, gräs och afslitne grenar, De jägare, som blifvit inbjudna til jagten, försökte följa dem, men dertill val ingen nog väl beriden. Herrn på des Au brays vände sig, skummande af raseri, om emot de sina, bland den) blef han varse herr de Bochardidre. Åhå, skrek han, herr de Lescalopier, medge att markis Croix-de-Vie har valt ett besynnerligt nöje på sin bröllopsdag. Herr de Bochardiere vårdade sig ej svara: