Aftonbladet – 26 november 1866, sida 3

VEU ff TO ml fl gare referat rörande sjelfva hufvudfr nödgas för dagen inskränka oss att redogöra för mn långvariga ransakning som hölls förliden lördag. v Då målet, som först företogs fram på eftermiddagen, påropades, inställde sig förre landtbrukaren Lundqvist, åtföljd af sitt fättegångs biträde, notarien P. A. Synnerberg, och blef Pettersson från häktet upphemtad. Protokollet från förra rättegångsdagen uppe lästes och justerades. För att kunna förstå; det följande, torde vara nödigt att upplysa, att N. F. Jonsson, hvilken, såsom förut nämndt är, åberopats å Lundqvists sida, hörts derom, att han skulle bevittnat ett köpekontrakt och en revers, med hvilken Pettersson tagit befattning. Jonsson har nemligen uppgifvit, att han för en längre tid sedan passerat förbi snickarmästaren Petterssons bostad vid Norra Tullportsgatan, då han af Pettersson, som stått i porten, uppmanats att följa denne upp Derstädes hade en snickarmästare vid namn Gelin och en restauratör vid namn Lagerqvist varit tillstädes, och hade emellan dessa någon uppgörelse om ett Sendomsköp egt rum. Det är kH till detta köp hörande handlingar, hvilka Jonsson påstår sig hafva bevittnat. Men han säger sig derunder endast hafva skrifvit tillnamnet Jonsson, men ej tecknat de framför Jonsson stående bokstäfverna?C. J. A.7, hvilka icke heller utgöra initialerna till hans förnamn. Dessa äro, såsom här ofvan sagts, ?N. FE Nämnde Jonsson har under afgifvande af sitt vittnesmål visat mindre redighet. Han tyckes vara döf, ty han,håller ständigt handen för örat vid domarens tilltal och är särdeles bäftig i sina åtbörder och sina svar. Då han första gången uppträdde och afgaf sitt vittnesmål, påstod Pettersson, att denne Jonsson aldrig bevittnat de ifrågavarande dokumenterna, utan vore den som bevittnat dem en helt annan person, som hade till förnamn C. J. A. — Pettersson trodde sig då äfven kunna framskaffa rätta mannen, för att styrka sin oskuld och bevisa, att det å motpartens sida åberopade vittnet icke talat sanning. Ryktet om att den Jonsson, hvilken Pettersson uppgifvit vara rätta mannen, nu hade anträffats och vore tillstädes i rättens förmak, spände allas uppmärksamhet på hvad som skulle inträffa, och detta intresse ökades, då de af Pettersson åberopade vittnen, bland dem en person med namnet C, J. ÅA. Jonsson förekallades. Han fick ensam stanna inne, och Lundqvists rättegångsbiträde, notarien Synnerberg, begärde att genast få ett par frågor ställda på honom. Jonsson tillfrågades nemligen, om han kunde skritlva, hvartill han svarade ?nej, och på ytterligare fråga om han kunde läsa skrifvet, besvarades äfven denna nekande. Det hemlighetsfulla i saken ökades ännu mer genom dessa svar, men domaren afböjde för tillfället alla vidare frågor af notarien Synnerberg, och sistnämnde Jonsson fick tillsvidare afträda jemte de öfriga vittnena, hvarefter Lundqvist uppmanades redogöra för de ifrågavarande köpeafhandlingarne. Den N. F. Jonsson, som hörts ä hans sida, förekallades för att åhöra föreläsandet af sin vittnesberättelse ur protokollet. Han vidblef att denna var sann, påstående sig under de ifrågavarande dokumenterna hafva skrifvit tillnamnet Jonsson, men ej de framför tillnamnet tecknade initialerna C. J; ÅA. Gjord uppmärksam på, att han å de båda dokumenterna skrifvit namnet Jonsson olika, så att han på den ena handlingen stafvat detta med ?h?, svarade Jons: son härtill, att han stundom skref sitt namn olika. Som han ej syntes redig, hvilket notarien Synnerberg och Lundqvist också sökte göra troligt, genom att påstå det Petterssons vänner skulle trakterat vittnet med bränvin, fick vittnet aflägsna sig och begaf sig utiförmaket, der han tillsades att qvarstanna. På notarien Synnerbergs begäran fick Pettersson, som ej förut under rättens förhandlingar varit i tillfälle att se det af honom åberopade vittnet Jonsson, redogöra för dennes utseende m. m. Pettersson sade sig icke så noga minnas hur denne Jonsson såg ut, men han ville erinra sig, att han var en ljuslätt karl, något kortare till växten än Pettersson sjelf. Detta signalement slog dock ej in; ty ifrågavarande Jonsson hade stort, i mörkt stötande skägg, såvidt referenten vid ljusskenet kunde se, och vat någotlängre än Pettersson. Tillfrågad; huru denne Jonsson kommit att teckna under handlingarne, berättade Pettersson, att.Jonsson kommit upp till honom, skickad af en person på Erstavik. Då Pettersson vid detta tillfälle varit sysselsatt med att uppgöra den om Hdämnda affären mellan Gelin och Lagerqvist, hade han bedt Jonsson sitta ned. Han hade sedan, så påstod nu Pettersson, frågat Jonsson, om denne kunde skrifva, hvartill: Jonsson jakat, då Pettersson anmodat honom att bevittna namns teckningarne. Den tvärsäkerhet, hvarmed Pettersson berättade detta, väckte förvåning, som stegrades till löje, då Pettersson med lika tvärsäker ton begärde, att förenämnde Jonsson måtte förekallas och tillåtas skrifva sitt namn, för att visa namnteckningens likhet. Ja, han skall få skrifva så mycket han kan, anmärkte ordföranden notarien Hultgren. C. J. ÅA. Jonsson förekallades härefter, och konfronterades med Pettersson, som ej tycktes rätt känna igen personen. Notarien Synnerberg bestred Jonssons höran de, förr än denne styrkt hvem han var, och sade sig Synnerberg draga i tvifvelsmål, huruvida Jonsson vore den han gaf sig ut för (Jonsson hade nemligen uppgifvit sig vara rättare vid Uddby qvarn). BNotarien Synnerberg förklarade sig grunda det af honom framkastade tvifvelsmål erpå, att Pettersson förut under målets handläggning haft någon uppgift, som i detta fall vore stridande med hvad Jonsson nu sjelf förmälde om sin person. Ett mycket i detalj gående förhör, som af ordföranden motiverades dermed, att sakens vigt kräfde den pg undersökning om Jonssons identitet, följde härefter. Jonsson besvarade dock med klarhet och reda de till honom framstälda frågor, dokumenterande sig genom framlagda betyg. Härefter följde en ganska egen scen. Pettersson. Jag anhåller, att Jonsson måtte få skrifva sitt namn. ; Ordf. (till Jonsson) Tag och skrif sitt namn. Jonsson. Jag har förut upplyst, iatt jag hvarken kan skrifva eller läsa skrifvet. Detta svar kom fullkomligt oväntadt för Pettersson, hvilken nu vände sig mot Jonsson, noga betraktande denne. Ordföranden tillsporde härlefter Jonsson, som, oaktadt sin okunnighet i skrifkonsten, ändå påstod sig vara den som bevittnat de ifrågavarande dokumenterna, huru vid undertecknandet tillgått, och berättade nu vittnet på aflagd ed följande: Den 19 April 1864, samma dag då affären mellan Gelin och Lagerqvist uppgjorts hemma hos Pettersson, hade Jonsson, som då var i tjenst FR Erstavik hos en ladugårdsarrendator vid namn ilsson, blifvit af denne skickad till Pettersson, för att få en förklaring skrifven i en rättegång, som pågick mellan Nilsson.,och en annan uppgifven person: Då Jonsson, som nu uppmanades att noga många för den lägenhet, hvari Pettersson då bodde vid Norra Tullportsgatan, hvilket gjordes med synnerligt godt minne, ehuru detta svek honom i ett par mindre detaljer, nämnde dag hade kommit upp fill Pettersson, hade Lagerqvist och en annan person, hvilkens namn Jonsson ej hört, varit tillstädes. I rummet, der Pettersson satt och skref, befann sig äfven ett af Petterssons barn, en liten gosse. Jonsson bad att få tala vid Pettersson, hvilken bad honom sitta ned och vänta, tills den affär, som var ifråga mellan de båda i rummet varande herrarne, blifvit uppgjord. Jonsson efterkom denna tillsägelse. Sedan Pettersson slutat att skrifva, uppmanades Jonsson af Pettersson att arteria alm antaa hälla. för hann NR. er vv EP we To or os oo -—-—