.6 dennes, enär dessa grunder, om än i hufvudsakliga delar tillämpliga äfven för vikariat inom andtstaten, dock i vissa hänseenden erfordra yterligare bestämmelser, såsom i fråga om hvilka jenster böra till lägsta lönegraden hänföras, om vikaries rätt att uppbära en del extra inkomster ;ch provisioner, expeditionslösen m. m., anbefallt statskontoret att inkomma med förslag till sålana närmare föreskrifter om arvoden för vikaat vid landtstaten och vid de tjenster i öfverståthållarembetet, som med statsmedel aflönas, att sedan dessa eller andra grunder blifvit af K. M:t fastställda, dylika arvoden må, utan hemställan till K. M:t för hvarje särskildt fall, kanna appå behörig anmälan från K. M:ts vederbörande befallningshafvande utaf statskontoret omedelbart anordnas. — Läkarevården i Piteå. Hos K. M:t hafva Piteå stadsfullmäktige anfört besvär deröfver att, sedan stadsfullmäktige, som den 8 Oktober och 29 November 1864 afslagit fältläkaren m. m. A. T. Almqvists ansökan om någon förhöjning i den lön af 300 rdr, han i egenskap af stadsläkare åtnjöte, den 29 Aug. 1865, på framställning af pro vincialläkaren C. A. Håkansson, beviljat denne sistnämnde, derest han till staden inflyttade och enligt sitt erbjudande, utan särskild ersättning lemnade stadens fattige råd och recepter, ett årligt arvode af 325 rdr, deruti inbegripna de 50 rdr, han, i egenskap af provincialläkare, redan af stadskassan åtnjöte, samt åtskilliga af stadens invånare häröfver hos K. M:ts befallningshafvande i Norrbottens län fört klagan, under yrkande, att stadsfullmäktiges sistnämnda beslut måtte till all kraft och verkan undanrödjas, så och efter det stadsfullmäktige uti infordrad förklaring hufvudsakligen anfört, att doktor Almqvist 1 och för sin befattning såsom regementsläkare vid Norrbottens fältjägarekår nödgades under vissa tider af året vara ur staden frånvarande, och att, ehuru doktor Håkansson såsom provincialläkare möjligen äfven komme att göra resor, det likväl vore sannolikt att, derest staden blefve försedd med två läkare, åtminstone en af dem vore att vid inträffande behof tillgå, har K. M:ts befallningshafvande genom utslag den 18 Nov. 1865 förklarat, att alldenstund fältläkaren doksor Almqvist år 1838 antagits till läkare i Piteå stad, med skyldighet ätt gå stadens innebyggare tillhanda såväl med råd och recepter sorr med sjukbesök, att, utan särskild ersättning, gifva alla stadens fattiga och obemedlade läkarebiträde, och att vid längre bortovaro från staden å egen bekostnad anskaffa fullgiltig vikarie, hvilka skyldigheter dittills voro oförändrade, fördenskull och emedan ett samhälle, så ringa befolkadt som Piteå stad, ej vid sådant förhållande borde betungas med aflöning till mer än en lär kare, pröfvade K. M:ts befallningshafvande skäligt ogilla Piteå stadsfullmäktiges ifrågakomna, den 29 Aug. 1865 fattade beslut, deruti ändring blifvit sökt. Etter det K. M:ts befallningshafvande den 23 sistl. Sept. häröfver afgifvit infordradt wtåtande samt dermed, jemte vederbörandes förklaring och magistratens yttrande i ämnet, till K. M:t inkommit, har K. M:t den; 2 innevarande månad låtit detta besvärsmål sig föredragas; och enär stadsfullmäktige icke genom fattandet af dethos K. M:t sedermera öfverklagade beslutet om arvode åt ytterligare en läkare i Piteå öfverskridit sin befogenhet och ej heller visadt blifvit, att detta beslut tillkommit i annan än förfåttningsenlig ordning, samt stadsfullmäktige måste anses företrädesvis vara i tillfälle att bedöma behöfligheten af den tillökade läkarevård åt kommunens medlemmar, som det af K. M:ts befallningshafvande ogillade beslutet afsett at: bereda, har K. M:t funnit godt att, med undarrödjande 2f K. M:ts befallningshafvandes utslag, förklara stads. fullmäktiges ifrågavarande beslut komma att län. da till efterrättelse.