Aftonbladet – 23 november 1866, sida 3

—— alltför troget eko af fordna dagar, framkallade hos henne tusen tankar, af hvilka väck: tes id6-associationer, smärtsammare än allt det öfriga. — ?Kom ihåg hur det var för trettiofyra år sedan?, säde henne den ovälkomna rösten. Trettiofyra år förut hade ju fröken Ledignan, äfven hon inträdt i detta slott såsom en räddande engel; såsom hu;3fru och herrskarinna. . Hon hade då, äfven hon, kommit för att ta spiran af en enkefru. Det var enkan till den hjeltemodige Martel IV, dödad af de blå, moder till denne Martel V, som tvenne år derefter... Nå väl! det var nu hennes tur; hvad afundades hon då Violante?... Pamma lycke hade. hon sjelf erfarit; äfven hon hade blifvit kallad och uppmanad att rädda Croix; de-Vie, och likasom Violante hade hon smickrat sig med att lyckas deruti; hon hade häaft ett icke ringare högmod. Hvilket minne af denna herrliga morgon utaf bennpes lif med dess bedröfliga följder; — en väfoad af guld och blod, en längsam dödskamp, börjad med ett små: leende? Dette småleende hade till en bör: jan varit något darrande, men den framrinnande tiden hade efterhand fästat det: samma på hennes läppar. Hade icke Martel V då, likasom-hans son nu, blifvit förklarad genom kärleken? Hans mor, den då: varande enkefrun hade betrak at henne och sagt; — Fienden är besegrad, Croix-de-Vie: slägtens etamträd kommer nu att slå nya skott — Martel V var så lugn, så lycklig, så stark, att hans unga hustru hade upp: hört att bevaka honom, att hon ej längre som fordom tillbringade nätterna nedlutad öfver den sofvande: -Det ver sålunda som man en morgon hembar hon m död, krossad, sönderslagen emot klipporna... Fru de Croix-de-Vie 1este sig hastigt upp. Hvad