Aftonbladet – 22 november 1866, sida 3

ert leende förfärligt; men till och med fruk tan att misshaga er skall ej förhindra de som brusar i min själ att tränga fram Vansinnige! Hvem är väl den galnaste a oss, jag eller markisen af Croix-d:-Vie? .. Stanna qvar, min fröken, i Guds namn, on ni tror derpå. Jag vill tillstå, att den galnaste, det är jag, emedan jag är fattig, emedan jag ej har någo: annat slott, int: annat förgyldt tak än himmelen. Det ä emellertid sannt, att också jag är föde adelsman.4 Hvad säger nit, mumlade hon, ni äl adelsman. Baroner af LesnevenX, återtog han med sin förvirrade min; ?vi voro det, verkliga baroner innan dessa förfärliga dagar, hvara blotta minnet kommer alla ansigten här uti blekna, och hvilka jag ännu i går, i mir oskuld, skulle ha kallat sublima dagar. Vic Gud! vi hafva bränt upp våra adelsbref på fosterlandets altare; det var en vacker lust. eld; min far blef då en Brutus Lesneven. Vill ni väl säga mig ett ord, som jag afei begär? Ack, tveka icke. Icke något onö digt medlidande. Min lefnadsbana är bru ten, mina opinioner förrådda, min själ för. nedrad genom förnekelsen af hvad den för! tillbad. Hvad kan ni väl tillägga härtill genom ert svar. Min fröken, älskar ni mar. kisen af Croix-de-Vie?4 Violante, hvars ena hand ännu hvilade på hundens bufvud, sökte med den andro ett stöd i häcken och förblef stum. CJag har sagt er dett återtog Lesneven, måttet är rågadt; den droppa, som ni kommer att gjuta deruti, skall på sin höjd göra, att vasen sjuder öfver, och ert svar skall, som jeg förutser, befria er från plågan af min närvaro, Min fröken, älskar pi mar: kisen af Ordix-de: Vie??