hvit klädning den dagen då hon, dold bakom dessa ekar, hade öfverraskat Martel VI, som stannat vid foten af korset. De vandrade, tjenar:n och hugbonden, i samma riktning som fordom; skogen blef allt tätare rundtomkring dem, och de stora jernekarne började visa sig. ?Jag har sett dem båda två likasom jag nu ser er?, sade Chesnel. Hon var vid ändan af trädgården på Bochardiere, som blott genom en häck af afvenbok är skild från skogen. Han nalkades och helsade på henne; hon sprang sin väg.? Och Lesneven?, sade Martel. ?Han stannade en god timme; sedan beslöt han sig till att återvända till byn Sainte Marie öfver vadet vid floden 13 mil härifrån. Det är der som han nu bor.? Hvarföre har han lemnat staden ?? För att vara närmare Bochardiere?, sade Chesnel med det honom egna, tysta skratt. Markisen strök sig med handen öfver pannan. Välan?, mumlade hav; åter en elak dröm.? Det är ej någon dröm?, svarade Chesnel. Lesneven går på samma spår som Croix-de-Vie; det är saken. Tig!4 utropade markisen, Hvilken svag het hos mig att följa dig! Den der karlen lärer icke tänka på att komma tillbaka till Bochardiere; det var af en händelse han befann sig der.? CHan kommer nog tillbaka; sade tjenaren. Och för öfrigt, fortfor markisen, skulle han följa de betäckta gångarne i skogen. Vi skulle ej kunna se honom.4 Var icke rädd för det?, sade Chesncl, höjande på axlarne. Förstår väl han sig på att gå under jernekar?4