tjsakkunniga afsedda skenutställning, låg e grof humbug, utan tvifvel den oförsyntas 1 på hela utställningen. Men jag får uppril sltigt bekänna, att verkningarne af denn t humbug vida öfversteg min förväntan, fastä a ljag ofia funnit att menniskorna hysa e , liflig åtrå att bli bedragna. Hvarken de , stora allmänheten, än mindre förf., reflek -I terade dertill, att juryn, som dock besto af de i jernhandteringen mest sakkunnig I män, som vårt land eger, icke tilldelede u! -Iställaren af dessa skenor ens hedersdiplc I met, trots allt trummande och all upptänk Ilig fingervisning. Orsaken dertill var hel lenkelt, att juryn intet ögonblick tvekad att betrakta utställningen af dessa skeno som ett falsarium, som ett tilltagset försö! att vilseleda allmänheten. Jag träffade personer — naturligtvis ick alls sakkunniga, men derföre så mycket tvär säkrare — som af sårad patriotiam knaj past förmådde beherrska sig, och prote tionister, som rasade deröfver att jernvägs styrelsen tilläts vidare en enda dag etannr qvar — här på jorden, då den så uppen bart, så oförsvarligt, hode missaktat de svenska jernet, vår stolthet, vår ära och vår värderika inkomstkälla, genom att om: gifva vårt land med ett hundramils lång band af det usla engelska jernet?. — Erup tionen uteblef icke. Jernvägsstyrelsen bann lystes utan vidare omständigheter. — ?Guq ske lof — det blir väl riksdag och då, så — —? sade man. 3) Det lönte naturligtvis icke alls mödan, att för dessa med blindhet slagna fanatici framhålla ens det, hvarom de sjelfva kunde öfvertyga sig, nemligen att af den utställda engelska skenan hade blott ett mindre stycke, och endast så långt skenan var skadad, blifvit afhuggen, meu ändå ej med större urskilning, än att de oskadade ändpunkterna, och särdeles den ena, tydligt utvisade att skenan i öfrigt icke var sprängd: att man ej kände huru de engelska skenorna af denna sort blifvit; vårdade, och om de ej blifvit, relatift till sin bärighetsförmåga, för hårdt belastade: att de kunde vara med mindre omsorg tillverkade o. s. V.4) Till svar härpå pekade man endast högtidligt på ett like långt, äfven afhugget stycke af den svenska skenan — och det var fåfängt att framhålla såsom en möjlighet, att detta stycke kunde ha valts med samma omsorg af en felfri, som det förra tagits af en skadad skena. Att denna var utsliten, att alla skenorna af engelsk tillverkning voro utslitna, blef ju solklart vid jemförelsen mellan de begge skenornas höjd: skilnaden var synbart till den svenska skenans fördel, och den reqvirerade ?mallen? bekräftade det; att man undvikit anskaffa en ?mull? för den engelska skenan, derpå reflekterade ingen, Man blef förledd antaga alt, emedan den svenska skenan befanns högre än den engelska, så var den förra mindre sliten än den engelska, nästan allsicke sliten? — ock så var man på det rena dermed, att det svenska mjukare jernet Povedersägligen? uthärdar en långvarigare nötning och bär större tyngd än det hårdare och styfvare engelska jernet — utan tvifvel den märkvärdigaste upptäckt, som blifvit gjord inom jerntillverkningens område —, väl förståendes om den blott hade bekräftat sig. Vågade man entaga som en möjlighet, att den engelska skenan från början hade en mindre tyngd pr fot och således redan från första stund varit mindre hög och styf än len svenska — ja, då affärdades man helt enkelt med en insinuation eller, i bästa fall, med ett förnämt leende. Med få ord sagdt: humbugen hade lyckats alldeles förträffligt, ien amerikinske Barnum skulle ej lyckats bättre, och till bevis derpå torde endast behöfva anföras, att författaren ännu är fullt nne uti den och, trots alla mina bemödanden, ar ban icke kommit utur densamma, samt, vad som kanske ändå är det allra märkrärdigaste, den har blifvit en dogm för jelfva — ?Wiäktaren?. Bevis fordras för påståendet om den der mumbugens tillva:o, skall författaren inända. Han skall underkänna hvad som eden anförts från min sida, naturligtvis. ) ag skall då meddela vitsordet af en bland. årt lands mest kunskapsrika jerntillverkare, . vars grundliga sakkännedom och redbara arakter ingen kan jäfva och med hvilken let intressanta förhållandet eger rum, att an både är bror med egaren af det bruk Finspong), der svenska skenen blifvit illverkad, och delegare i den bana, på vilken den engelska skenan varit begagad — nemligen direktör Gust. Ekman på .esjöfors, hvars utlåtande, som benäget diekt tillsändts mig, är af följande innehåll: ?Då upplysning nu af mig blifvit begärd röande den engelska jernvägsskena, som vid härarande industriexposition blifvit framlagd till smförelse med en annan skena, af svensk tillerkning, så får jag meddela, att båda dessa skeor samma år (omkring 12 år tillbaka) nedlades, en förra på Yngs—Daglöseoch den sednare å Gammelkroppa hästbana, Den engelska skean väger cirka 5 , den svenska omkring 6 r fot. Den engelska är mycket lägre än den Vid 1817—18 årens riksdag var grefve v. Platen — Göta kanals odödlige grundläggare — utsatt för lika ilskefulla anfall som jernvägsstyrelsen nu. Grefven anfölls på det allrabittraste af flera representanter, emedan han låtit förfärdiga några slussportar med stommar af jern 1 stället för af trä. Ar det försvarligt, är det värdigt att försmå svenskt trävirke, som utländningen så högt betalar, och föredraga jernet, som snart skall rosta sönder?? — frågade hr Påhlman, sedermera landshöfding, och med honom instämde flera patrioter. Det torde vara skäl upplysa, att dessa begge skenor äro af en annan konstruktion än de som begagnas pj statens jernvägar. De förra äro ibåliga och likna närmast ett upp och nedvändt U, och skulle kunna kallas U-skenor. De sednare äro deremot icke ihåliga. Derag viot är 1 åå IAU, XE U-skenornas var