Tifrågavarande min fastighet, lika litet som jag I kan medgifva riktigheten af den grund, som nu tillämpats i fråga om den bevillning jag borde utgöra för hvad jag skulle utöfver värdet erhållit i liqvid för densamma. Om denna grund blefve beståndande, så skulle ju med lika mycket skäl alla de personer, hvars fastigheter gått Teller g i köp till andra enskilda personer och dervid köpeskillingen öfverstigit fastighetsvärdet, vara skyldiga att vidkännas bevillning efter enahanda grund, — ja äfvenledes vid de fall, der exempelvis å exekutiva auktioner egendomar slumpats bort betydligt under fastighetsvärdet, köparne, som sålunda äfven borde anses hafva genom köpet gjort en vinst, motsvarande skilnaden emellan den köpesumma de betalt och fastighetsvärdet, vara skyldiga att erlägga bevillning för denna skilnad, såsom en inkomst utaf sitt kapital. Jag betviflar högeligen,.att vederbörande beskattningsmän, äfven med bästa nit för beskattningens principmessiga och jemna fördelande på alla de skattdragande, skulle kunna så noggrannt uppmärksamma och iakttaga alla dylika fall, att icke ändock missförhållanden uppkomme, som blefve skadliga eller åtminstone anmärkningsvärda, ithy att någon olikhet härvid hvarken bör eller får ega rum för den ena eller den andra af de skattskyldiga. . Vidare är att bemärka, att den ersättning, som staten, vid expropriation af enskild egendom, enligt ofyanberörde kong. förordning tillförsäkrat afträdaren utöfver det beräknade fastighetsvärdet, är bestämd att utgå icke såsom förtjenst eller vinst å egendomen, utan under namn af skadestånd, det vill med andra ord säga: en skälig godtgörelse för den förlust, som anses i ett eller annat hänseende drabba afträdaren i och genom det tvungna afståendet af sin egendom. — Vid expropriation erhåller således egendomen egentligen blott ett ökadt fastighetsvärde, i allmänhet uppskattadt, liksom ersättningen för densamma, efter den högre afkastning eller den större fördel, afträdaren kunnat derå bereda sig, om han fortfarande fått bibehålla sin egendom. Det kan således icke under något förhållande vara rimligt att vid bestämmandet af bevillning i de fall. der densamma grundar sig på, vare sig försäljning eller öfverlåtelse medelst expropriation af fastighet, fördela köpesumman såjunda, att en del deraf tages såsom kapitaltillgång, motsvarande fastighetsvärdet, och återstoden såsom inkomst för året, utan bör, efter mitt ödmjuka förmenande, i begge fallen köpe: summan 1 sin helhet betraktas endast såsom kapital, å hvilket, med afdrag likväl af de skulder, hvarför fasti. hetsegaren i och för fastigheten häftade, det bör åligga honom att utgöra bevillning för den derå uppkommande ränteinomst. Slutligen kan väl med allt skäl ifrågasättas, huruvida taxeringskomiten, vid bestämmandet af innevarande års bevillning, varit berättigad att påföra mig sådan för en inkomst, som i allt fall daterar sig från den 20 Dec. 1864, eller för 2 år tillbaka. På de skäl jag nu anfört, och med förmälan att någon expropriation af min ifrågavarande egendom ej egt rum, åtminstone icke på annat sätt, än att jernvägsstyrelsen från mig öfvertagit densamma utan prut för det pris, hvartill jag ippskattade dess verkliga värde och hvarunder jag ej velat afyttra den till någon, anhållerjag, att peömingskomften med ändring af grunden för. den mig nu påförda bevillning, behagade med. vifva, att hela det belopp 75, rdr, som jag vid öfverlåtelsen af min egendom erhållitiliqvi ör densamma får beräknas såsom endast kapial; att derifrån likväl får afdragas de skulder, varför jag häftar, samt att derefter bevillni: veräknas för allenast ränteinkomsten å återstånde kapitalbeloppet, såsom utgörande min verk iga tillgång och den jag förbehåller mig att nom en månads utgång få genom trovärdiga versoners intyg närmare på siffran styrka, så nart jag hunnit återkomma från den resa, hvilken jag nu i och för min befattning såsom ångåtebe älhafvare hos Jönköpings ångbåtsbolag nåst företaga; anhållande jag tillika att för innande af skälig nedsättning jemväl i den mi ör högt påförda bevillning för inkomst vi ämnde min befattning, då äfven få styrka verk. iga beloppet af samma inkomst. Stockholm den 12 Nov. 1866. L. Fernström genom . Stridbeck enligt bifogad fullmakt;