skilda anledningen till den nu påförda afgifte) och dervid upptäckt, att min dräng blifvit up skattad till 500 rdrs inkomst och den ena af två pigorna till 450 rår. Sådant kan likväl omöjligen öfverensstämm med bevillningsförordningens grund och meninj då, i fråga om den inkomst af kapital eller a bete, för hvilken bevillning skall utgöras, a drag icke får ske för den skattskyldiges och har familjs lefnadskostnader eller dertill hänförlig utgifter, hvartill väl tjenstefolks underhåll oc löner måste räknas. Följaktligen har jag ju redan erlagt bevillnin för denna sistnämnda utgift, hvilken således inb gripes i min inkomst; och att tjenstefolk sä skildt skola beskattas för den mat och lön d linom familjen åtnjuta, har väl aldrig fallit i lag Åstiftarens tanke. Hvad särskildt beträffar den förmenta inkomsi som mina tjenare åtnvjuta, får jag upplysa, a! min betjent är en 20 års yngling, som först i å I haft någon lön, och att den beskattade pigar som kokar maten, åtnjuter 100 rdr i lön. De vore nu bra hårdt för dessa tjenstehjon, att ja skulle kunna affordra dem 5 rdr 30 öre hvarder i årlig skatt, så vida jag icke sjelf vill vidkänna utgiften för deras förmenta inkomst. På dessa grunder och då jag anser en högs vigtig princip ingå i denna metod att söka be tunga de i svett och möda tjenande klasserna underkastar jag mig hellre obehaget och besväre att klaga öfver en, i min tanke, både orättvis och lagstridig åtgärd, än att genom min tystnad gifv: häfd åt en sådan dessutom fullkomligt godtyckli; beskattning.? Den andra besvärsskriften är af hr J. J Fenger, som bland annat klagar öfver, at taxeringskomiten taxerat honom för 47,50( rdr såsom vinst? å den egendom, som har genom expropriation blifvit tvungen att af stå till jernvägsstyrelsen, ?ty med samme skäl? — säger hr Fenger — skulle hvarje fastighetsegare, som genom köp afyttrade sin egendom för ett pris, hvilket taxeringskomitån behagade antaga högre än dess värde, kunna påföras bevillning, motsvarande den utöfver nämnda antagande erhållna köpeskillingen — hvilket väl vore alldeles absurdt.? Men icke nog härmed, ty sedan komitn i förenämnda debetsedel taxerat hr Fenger för nämnda vinst 47,500 rdr och för ett ärs ränteiokomst af sjelfva köpeskillingen för huset 95,000 rdr, så erhåller han några dagar derefter en ny debetsedel, hvari honom påföres en beskattning efter ett värde af 60,000 rdr till ett belopp af 213 rdr 50 öre för samma hus, för hvars afyttrande honom enligt debetsedeln n:r 680 blifvit påförd så hög bevillning och som redan i Oktober 1864 blef exproprieradt af jernvägsstyrelsen. Hr Fevger slutar sin. besvärsskrift sålunda: Jag förmodar, att taxeringskomitens mening icke kan vara, att jag skall erlägga bevillning både för köpeskillingen för den fastighet jag af-yttrat? och för sjelfva fastigheten; äfven sedan den blifvit afyttrad. Men förfarandet bevisar emellertid ett anmärkningsvärdt osammanhang i taxeringskomitns arbeten samt den föga tillförlitligheten och konseqvensen i dess beskattningsåtgärder — ett nytt och särdeles vigtigt skäl att, åtminstone hvad på mig ankommer, söka bidraga till rättelse genom att underställa dessa åtgärder pröfningskomitens mera noggranna granskning, helst jag, såsom svensk medborgare, och till mina grundsatser tillgifven principen af folkets sjelfstyrelse och öm om dess sjelfbeskattningsräct, måste vara i hög grad intresserad deraf, att denna rätt af folkets ombud begagnas på ett sätt, att den å de skattdragandes sida förtjenar aktning förtroende och framför allt anseende för oväld och rättvisa.? Vi anse oss böra tillika meddela en tredje iylik besvärshandlivg, som också, berör allnänng grunder för beskattningen: Till Stockholms stads pröfningskomite! Öfver den mig, jemlikt bifogade debetsedel n:r 5422, med 300 rdr påförda bevillning efter 2:dra rtikeln för en till 30,000 rdr uppskattad inkomst itaf kapital och arbete, föranlätes jag härmed sdmjukligen anföra besvär. Enligt hvad för mig vid förfrågan uppgifvits, skulle grunden för den betydliga tillökning af ej nindre än 27,250 rår i inkomst, hvartill jag unier innevarande år blifvit uppskattad, vara att öka i det förhållande, att, för det att, efter vad kändt blifvit, jag till styrelsen för statens ernvägsbyggnader år 1864 mot öfverenskommen iqvid, 75,000 rdr, öfverlåtit min då egande, unler n:r 6 efter 1810 års nummerordning uti qvareret Riddaren och S:ta Clara församling belägna astighet, borde, med tillämpning af kongl. förrdningen den 20 November 1845 angående jords ler lägenhets afstående till allmänt behof, anes derigenom hafva å samma fastighet utöfver jess värde beredt mig en inkomst af 25.000 rdr ch följaktligen äfven borde utgöra bevillning å ela detta sednare belopp såsom en inkomst för ret med tillägg af ränteinkomsten på det kapial af 50,000 rår, som i förhållande dertill beräkats hafva utgjort fastighetens verkliga värde ch min oafkortade kapitalegendom. En sådan beskattningsgrund, äfven der den: aft att stödja sig på LR fakta, synes mig: ske vara med rätt och billighet öfverensstäm-: rande. Ty hvad först och främst beräkningen f RT beträffar, så måste ju detta ärde alltid blifva i ganska väsentlig mån beronde af särskilda förhållanden, såsom penning: tällningen inom landet, egendomens läge och eskaffenhet, omfånget utaf densamma och jemäl utaf den tillhörande tomten, sjelfva traktens nseende och begärlighet m. m., hvaraf allt föl: er, att samma oe tet blir en konjunkarsak och bör uppskattas relativt till dylika förållanden. Om således en fastighetsegare vid örsäljning af sin fastighet skulle anses göra till ch med hvad man kallar en affär med vinst, så irer denna affär icke få sättas i samma kategori ler bedömas lika med en vanlig köpmansaffär. garen: af en fastighet har nemligen icke, likaom köpmannen, hvilken i handel utbyter sina enningar mot varor och tvärtom, i den enda eräkningen att derigenom skörda större vinst A sitt kapital, till egentligt ändamål att spekura på sin egendom. Han köper vanligen fastigeten för att i den kunna säkert placera sitt katal och utom egen agrement i fråga om sin ostad bereda sig en skälig afkastning derpå enom de inflytande hyresbeloppen. Denna afastning minskas väl genom omkostnader för vart sagdt årligen återkommande reparationer lägenheten och medtagas mången gång helt ch hållet jemte betydliga kapitaltillskott vid Ufällen, då egendomen undergår förbättring ler utvidgning; men. egaren ser dock sin utkning i dessa uppoffringar, såsom de der böra draga att i motsvarande mån höja egendomsirdet. Under dessa förhållanden torde det alltid lifva svårt, att icke säga omöjligt, att kunna oggrannt på siffran bestämma verkliga värdet en fast egendom, och jag kan icke för min el godkänna den princip, som af taxeringsdö An MA bog An mn Pe hintR der 3 fr kånnnn TR nd kn DD 00 2 Cr or AA fån kt