jeg vill bevisa med mitt galopperande, om icke det, att Croix-de-Vie icke är så besatt af tanken på sitt snart förestående, som man iobillar sig? Välan då! Jag bekymrar mig ej om ödet mer än om... Och om jag trod: de att döden lurade på mig, så skulle jag trotsa den och jaga vildsvin och vargar... Nåväl, hvad säger ni härom, Rene?? Abbån teg; han darrade synbart i alla lemmar. Min stackars abbe?, sade markisen, i det han lade sin hand på dennes axel, Pskrämmer jag er ännu?? Skrämmer?? stammade abben. Min kusin, ni är grym. Ack, jag vet nog, att ni har svårt att förlåta mig.? Ni är förunderligt envis, Ren!? utropade herr de Croix-de-Vie. Hvad har jag väl då att förlåta er? Att ni ej kommit til Bochardiåre för att utgjute tårar öfver mig, som ej tycker om tårar? Nej, tusen gånger nej, jag är ej ond på er för detta. Låt den saken vara och återhemta er. Jag har behof af att ert förstånd kommer i jemvigt, att det en gång blir redigt, för att ni tydligt må kunna svara på den frågan jag nu vill göra er?? Min kusin?, sade abben, ?jag hör er.? Jag skulle här kunna göra omvägar?, fortfor Martel, ?men jag vill det icke. Föremålet för denna fråga skallsynas er barnslig, Ren... barnslig likssom min feber; men när man får smak för lifvet, så bekymrar man sig emot sin vilja om alla de småssker, hvaraf Jifvet är sammansatt... Abbå, jag önskar af er få höra hvad man vå Bocherdigre vet om Croix-de-Vie-slägtens historia.? CHuru!4 sade abben, är ni då okunnig om, att herr de Lescalopier skrifver denna historia 74