Ja, så nära mitt slut, känner jag lust att börja lefva, som om det vore min lott att lefva. Och hvem vet? Jag kan tilläfvenge öfvertyga mig om, att jag ej varit skapad för annat. ?Deruti skulle ni göra rätt?, svarede abbån lifligt, ?ty det gifves ingenting så oförnuftigt som att tänka, som ni gör, att Gud är er och er slägts synnerliga fiende, samt att det lif ni njuter icke är en gåfva af Hans godhet, utan en snara, utlagd af Hans at. Till en början?, återtog markisen, ?har det lif jag lefvat aldrig kunnat få namn af njutning. Och det är just häruti som jag haft orätt. Jag bar släppt köttbiten ur munnen för att jaga efter skuggan. Men hvad vill ni väl att jag skulle göra? Det är ej alla olyckliga, som af naturen erhållit gåfvan af en vanlig själ? ?Min kusin?, sade abben, ?Gud formar själarne såsom Han vill.? Herr abbe, afbröt herr de Croix-de-Vie tvärt, blanda icke in Gud i den här suken. Ni använder till Hans försvar ett nit, som vore förtjent af en belöning, och jag har ingen tid öfrig för att arbeta på att göra er till biskop. För tusan! Jag tänker använda på ett vida nyttigare sätt den mängd af dagar jag har qvar. Vet ni hvad, Ren? Nej, jag skulle vilja sätta upp hela OCroix-deVies gods emot er ring, att ni icke vet det.? Det är sannt?, mumlade abben. Markisen började skratta. — Att jaga!? återtog ban, att jaga vargar, misstyck det icke! Mon skall tå se mig galoppera i skogen, i spetsen för mina hundar och åtföljd of hela socknen. Jag kan ej företega mig något bättre emellertid. Jag anför mina chouaner på jagt; det beror ej på mig att anföra dem i krig. Och hvad är det väl