Aftonbladet – 21 november 1866, sida 2

började tänka på tusen ting, som hittills för honom ej varit annat än sorgliga ord, målande andras lycka, på skogarnes förnyade drägt och på menniskans ungdom, på naturens och lifvets högtider. Och ö:vergående från dessa fröjder, som äro allas egendom, till de orsaker, som beröfvat honom, ensam i verlden, glädjen att lefva, tänkte han ock på Lesneven. Fru Croix-de-Vie följde tåget i herr de Roekardiörta kalesch och sittande vid hans sida. Ack, min kära Lescalopier?, sade hon till honom, ?huru kunna väl våra hjertan bära på en gång så mycken glädje och så mycken sorg? De måste vara ganska starka.? Fru markisinna?, svaradeadvokaten, man bör blott ta i betraklande, att hjertat hos en dam af huset Croix-de-Vie är af -egendomlig beskaffenhet.? Ja, hvad det angår?, afbröt enkefrun, ?så är mitt visserligen mera klenmodigt än någon annans; det är ett rädslans tempel. Tro icke, att jag någonsin kommer att nalkas en kristens dödssäng !? Denna förklaring håller ej stånd, svarade han, ?de hvilka, såsom jag, ha sett er två degar och en natt vid herr markisens hufvu gärd, kunna ej godkänna förklarinen. Han är min son, utropade hon, Lesealopier, vet ni väl hvad pi säger? Men pu är ej längre fråga om förskräekelse eller sOTg. ariel är räddad, för alltid räddad ! Ja, i sarning?, sade advokaten. Då lan med bibehållande af lif och för. tånd kommit itTån detta förfärliga äfvenfyr, så ser ni väl, att hädanefter iagenting mer kan ha makt öfver honom, ingenting Ödet har framkallat denne Lesneven för hans ögon, det har uttömt sina öfverrask