Aftonbladet – 19 november 1866, sida 2

Pp mMm ater, något som ej blifvit genom franska traktaten betingadt, ochithy fall all tullbetjenings afskedande, eller ock, om detta ej under närvarande förhållanden läte sig göra, full sysselsättning för tullstaten och skyd tör jordbruket och näringarne. Det betydde ingenting om arbetaren betalade några öre mer för sina förnödenheter, blott han erhölle arbete. Talaren hade hunnit till denna punkt i läsningen of sitt skriftligen afgifna anförande, som vi här kunna blott i korthet referera, då kamreraren Schults gaf luft åt den otålighet; som börjat gifva sig tillkänna hos församlingen, genom att hemställa till talaren, om han ej ville lemna sitt anförande till trycket dä man kunde få läsa det vid ett tillfälle då tiden vore något mindre dyrbar än i denna församling. Frih. Rudbäck på Marieberg biträdde denna anhållan. — Ordföranden skaffade emeilertid tal. genast ånyo ljud. Kapten Uggla fortsatte alltså läsningen af sin skrift, sedan han i förbigående underrättat att han till sist ville nämna en kandidat, som han hoppades skulle motsvara de fordringar han här uppställt. Tal. åberopade, till stöd för sina åsigter i tullfrågorna, auktoriteten af amerikanaren Carey, som hade varit frihandlare, men sedan öfvergått till protektionisterna. Till fördelarne af tullar hörde, att genom dem skatterna, successive erlagda, blefve mera omärkliga och mindre betungande för den skattdragande, och tal. önskade, att äfven de direkta skatterna måtte upptagas i flera termingr. Tal. ansåg för öfrigt tullagstiftningen tillhöra folket ensamt. — I afseende å bränvinslagstiftningen yrkades full frihet för tillverkningen till såväl tid som belopp, borttagandet, om möjligt, af tillverkningsskatten, hvarigenom kontrollörskostnaden undvekes, men: i stället förhöjda försäljningsafgifter, hvilka dock ej borde tillfalla kommunerna utan staten. För närvarande skattar landsbygden till städerna med sina supare på ett oskäligt sätt?. — Tala, ren önskade vidare en omskapning af penningeinstitutionerna, så att de kunde tillhandahålla enningar åt jordbrukarne mot måttlig ränta. Viterligare ville Kapten Uggla hafva från jordbruket aflyftade bördorna af grundskatterna, roteringen, vägunderhållningen m. m. samt förflytta dessa utgifter på allmänna bevillningen. äfven borde all jord skatta lika. — På undervisningsväsendet borde man offra så mycket tillgångarne medgåfve, men ej mer! — Banklagstiftningen ville han ha reformerad i den riktning, som vid 1859 års riksdag förordades af frih. Schwerin och Knut Bonde. — Vidare yrkade han full religionsfrihet, reform, af undervisningsväsendet i mera praktisk riktning, bortläggande af allt militärprul, goda vapen åt landsstormen, flottans och befästningarnes sparande till sist, och undvikande af tvister me andra makter, då vi nog få vara i fred. Inom representationen ville han ej inrymma plats åt några embetsmän eller pensionärer I Efter att sålunda ha antydt de reformer, som tal. önskade att den blifvande representanten måtte åstadkomma, tillkännagaf kapten Uggla, att han samtalat med en person, som han funnit i de flesta punkter med honom öfverensstämma. Denna person, frih. Knut Bonde, hade sedermera i ett bref till tal. äfvenledes gifvit tillkänna sina åsigter, visserligen icke alldeles så fullständigt som tal. skulle önskat, men anhöll han emellertid att nu få för församlingen uppläsa detsamma. . Vi beklaga att vi icke äro i tillfälle i sin helhet återgifva frih. Bondes bref, hvilket märkliga dokument så fullständigt karakteriserar sin författare, men det medgafs icke vår referent vid mötet att deraf taga enafskrift. Vi nödgas derföre inskränka oss att antyda dess hufvudinnehåll efter de anteckningar, som kunde medhinnas under uppläsningen. Frih: Bonde förmälde i sitt bref, att det här ifrågavarande uppdraget utgjorde hans -högsta önskan, och ville han meddela, att han blefve valbar den 29 innevarande månad. Han hade emellertid tvekat att antaga kandidaturen då han hade till medtäflare en så utmärkt person, som rektor Siljeström, och han skulle ej ha gjort det om han icke i flera punkter tänkte olika med honom, hvartill komme att rektor Siljeström vore sjuklig och just derföre hade af. staten erhållit en pension om några tusen rdr. Afven friherren vore en vän af folkupplysningen, men man finge under jordbrukets betryckta ställning dock ej tänka på densamma i främstarummet. Upplyss ningen kunde ej blomstra utan i samband med välstånd. Det vore lika omöjligt att förbättra ett folx som svälter som att förbättra kreatursracerna under dålig utfodring. Utan materielt välstånd vore bokvettet icke mycket värdt. Undervisning i trädgårdsskötsel vore likväl af vigt, och för det ändamålet borde skolträdgårdar anskaffas. 4 Friherren öfvergick härefter till frågan om jordbruket, anseende han detsamma ruineras genom ett förvändt banksystem. Han redogjorde derefter för budgetens tillväxt under de sednaste åren och ansåg denna ha fortgått i en vida starkare progression än välståndets tillväxt. Detvore tid på att man erhölle en annan kännedom om landets finansiella ställning än den som vunnits genom finanskomitens och andras granna målningar. Det hade visserligen legat rättvisa till grund för frih. Gripenstedts tullreform, men det vore ej nog att skaffa uppehälle till billigt pris, man måste äfven se till, att arbetaren har något att köpa för, och det vore ej lagstiftningens förtjenst om vår industri icke gått alldeles under. Friherren frötesterada emellertid emot att blifva ansedd såsom protektionist; han hyste samma åsigter som förr om det fria utbytet, men de måste rätt tillämpas och utföras. Han kunde ej gilla att man hade infört tullfrihet före näringsfrihet samt innan reformer af beskattningssystemet, undervisningsväsendet för näringarne och kreditlagstiftningen blifvit genomförda. Det gällde nu att ordna allt detta utan våldsamma omstörtningar, men det ginge ej an att låta nuvarande förhållandena fortfara, ty vi ginge då icke någon ljus framtid till mötes. Friherred förklarade slutligen, att han ej ville förlänga sin skrifvelse genom berörandet af äfven andra frågor, men att han, om han hedrades med förtroendet, skulle, enligt bruket i andra länder, efter riksdagens slut inför valmännen redogöra för uppdragets utförande. Kapten Ug gla tillkännagaf, efter slutad läs. ning, att han, med anledning af den öfverensstämmelse i åsigter, som han funnit mellan honom och frih. Bonde samt med anledning af dennes skriftliga; uttalanden, föreslog friherren såsom kandidat. Ordföranden tackade härefter kapten Uggla för hans upplysande föredrag och isynnerhet derföre att han på kretsens kandidatlista inskrifvit ett så lysande namn som frih. Knut Bondes. Possessionaten Sechult förde församlingen till minnes det lifliga intrese, som den, nyss bortgångne frihetskämpen Pehr Sahlström hyst för rektor Siljeströms val och den uppmaning han efterlemnat till sina politiska vänner, att söka verka för denne frejdade mans utseende till kretsens ombud vid det förestående omvalet. Hr Schult anhöll nu också att få för sin del föreslå rektor Siljeström. . Frih. Rudbäek på Marieberg instämde häri, och detta så mycket hellre, som den motkandidat, som förefanns vid förra valet, kongl. sekret. Odelberg, sedandess blifvit utsedd till medlem af första kammaren och nu sjelf förordade rektor Siljeström. Det förvånade talaren högligen att höra kapten Uggla rekommendera frih. Bonde, ty t hade sig bekant, att denne hade tiller Ren hk ARKA RR AR