Aftonbladet – 19 november 1866, sida 2

mMIARSU 108 Irankfurts borgerskap, den nellt och hållet österrikiskt sinnade senaten samt en press, somf gjorde de häftigaste utfall mot Preussen. Men en upplyst regering borde aldrig gifva väckelse till osämja. De preussiska officerarnes uppförande i Frankfurt under ockupationens första dagar var så mycket beklagansvärdare, som det stod i skarp motsats till preussiska armns beteende i Sachsen och på andra orter. Visst är, att man i Sachsen var belåten med den preussiska militärens af alla gra der uppförande. Några löjliga inqvarteringshändelser bära vittnesbörd härom. Ett fruntimmer i Leipzig skall ha varit mycket rädd för preussarnes ankomst och uttryckt sin oro för en anhörig i Berlin. När berlinskan längre fram frågade, om det verkligen efter den preussiska inqvarteringen gick så illa till, svarade fruntimret i Leipzig, att hon just icke kunde påstå det. Preussarne uppförde sig i allmänhet ganska väl; men det besvärade emellertid brefskrifverskan, hvars rum låg på nedra botten åt gårdssidan, att en preussisk underofficer, som var inqvarterad hos henne, vandrade af och an på gården och, för att förströ sig, deklamerade verser ur Homerus på urspråket, såsom hennes son, hvilken gick i första klassen af Leipzigs gymnasium, uppgaf för henne. Då hon sjelf ej förstod grekiska, tyckte hon ej om detta, Följande händelse har verkligen tilldragit sig i Dresden. En rik enka efter en högre tjensteman bodde der i en liten, men beqväm våning. Vid kungörandet af den blifvande inqvärteringen blef hon mycket förskräckt och såg redan i andanom sina rum förderfvade af den främmande soldathopen. Men till en början infann sig blott en enda soldat, hvilken enligt betjentens beskrifning tycktes vara en stilla och beskedlig karl. ?Visa honom till betjent-kammaren; kanske Ihan är nöjd med den!? sade enkan. Detta skedde. Soldaten höll till godo dermed och gjorde heller icke några anmärkningar mot den tarfliga kost, som bestods honom. Tidigt följande morgon måste han marschera vidare och frågade, om hån så bittida kunde få tala vid frun. Då betjenten svarade nej, bad han denne lemna henne ett visitkort. Man kan tänka sig den goda enkefruns öfverraskning, då hon af visitkortet fann att soldaten, som hon herbergerat i betjentkammaren, var en grefve Conrad von Schulenburg. Hon föresatte sig att nästa gång vara försigtigare. Kort derefter anmälde sig åter en soldat till inqvartering. Frun lät honom komma in i salen och gaf befallning om en läcker souper åt honom. Följande morgon var hon redan färdig att taga afsked af honom, och då soldaten, som för öfrigt skickat sig ganska anständigt i de vackra rummen, infann sig, frågade hon, om hon ej kunde få veta hans namn. Ack, min fru, svarade han, ?det vet jag ej rätt sjelf. Somliga kalla mig efter min far, andra efter min mor. I kompaniet heter jag Schmidt.? På tal om Sachsen vill jag nämna, att England verkligen, såsom det säges, till Österrikes stora harm indrager sin beskickning i Dresden. De flesta tidningar tillskrifva konungen af Sachsen förtjensten af initiativet till detta steg, derigenom att han af egen drift uppdrog åt den preussiska beskickningen i London att bevaka de sachsiska intressena, Hvarpå England vidtog nyssnämnda åtgärd. Men saken tyckes likväl förhålla sig på annat sätt. Enligt stadgandena i det-protokoll, som är bifogadt det preussisk-sachsiska fördraget af den 21 Oktober, hade Sachsen förbundit sig att anförtro sina intressen åt. preussiska sändebudet hos de regeringar, der det sjelf icke har några beskickningar, sami att redan nu vid vakanser för tillfället vidtaga samma åtgärd äfven der det underhåller sändebud, men för öfrigt underkasta sig de blifvande föreskrifterna i den nordtyska förbundsförfattningen, sådan den framdeles kän komma . att fastställas. Sachsiska sändebudet i London, grefve Vitsthum, hvilken aldrig utmärkt sig för synnerligen stor omtanke, tog nu för någon tid sedan permission. Han hade ingen legationssekreterare i London, och följaktligen måste, enligt föreskrifterna i Oktoberfördraget, bevakandet af de sachsiska intressena öfverlåtas åt den preussiska beskickningen... Detta begagnade lord Stanley sig af för att indraga den engelska beskickningen i Dresden. Sachsen har sannolikt. blifvit öfverraskadt häraf, om man också kanske af undseende för skens skull gifvit konung Johan äran af initiativet. I sjelfva verket har England härigenom visat, att det vill närma sig till Preussen och erkänna de nya förhållandena i Tyskland. Den förut omnämnda olika uppgiften gifver ingen förklaring på, hvarföre Sachsen icke. äfven återkallat sina beskickningar i Paris och Petersburg. Englands och Preussens närmande till hvarandra vederlägga för öfrigt bäst de orimliga rykten om en preussisk-rysk allians, som tidningarne i Wien och Paris söka utsprida. Ryssland iakttager ett annat förfaringssätt och ämnar tillsvidare, tilldess pro mentek beslutit. derom, bibehålla sina eskickningar vid de små tyska hofven. Det har också i dessa dagar ackrediterat hr v. Vegesack såsom ministerresident i Braunschweig och Oldenburg. : Representantkammaren började åter den 12 dennes det parlamentariska arbetet och har på hr Michaelis förslag beslutit, att för rådplägningarnes påskyndande diskutera budgeten, icke i utskott, utan i plenum. Till den lysande finansöfversigt, med hvilken hr von der Heydt framlagt budgeten, skall jag vid tillfälle återkomma. I går afton konstituerade sig den nya liberala fraktionen under Twestens och Unruhs ledning. Äfven härom inom kort. — fn pr År ST SN L tad bet Ired fart Om ee al — AM je —CC ot RR MN DR vh kt AN EV vh Ft DR OB BY vh OM KR KKR KR f — ts te——l fi Vitterhets-, Historieoch Antiqvitets-aka: demien har till korresponderande leda d mot invalt ordföranden och sekreteraren i i Foreningen til Norske Fortidsmindesmeru kers Bevaring? hr Nicolay Nicolaysen i j Kristiania. ; -—om