Aftonbladet – 17 november 1866, sida 3

ör a PPS SJ VINER OSSE KIRK, På CAR hand lossades öfverhufvud 20 skott på 1,5 minuts tid, men de skickligaste af skyttarne lossade ända till 16 skott i minuten. Efter hvad som blifvit insändaren särskildt meddeladt, hafva profekjutningsutslagen med flera andra på samma sätt, utan urval, uttagna gevär ur samma modellsamling visat sig enahanda med de härofvsn antecknade. Denna jemna uthållighet uti gevärsmodellens visade goda egenskaper, ej allena genom en stor skjuthastighet och träffens säkerhet, utan äfven genom den betydliga uthålligheten mot rengöringebehof, ådagalägger dess fullkomliga användbarhet i striden, äfven om denna gällde mot det beryktade preussiska tändnålsgeväret, hvarjemte den på rent praktiskt och derför öfvertynde väg ger en afgjord dementi åt de ramkastade mer man hört läggas denna gevärsmodell till last, t. ex. krutkammarens förmenta förorenande genom qvarliggande oförbrändt patronpapper, explosivgasens för starka utströmmande genom skarfvarne vid krutkammaren, ofullständighet vid krutförbränningen och träffens deraf härledda försvagande genom antändningssatsens anbringande invid stötbottnen m. fl. Lägger man till dessa — genom profskjatnee ådagalagda — goda egenssaper den fördelen, som gevärets. laddningsmekanism medförer, att krutkammaren kan nedfällas genom en enkel vefarmsrörelse långsåt pipan, hvarvid icke erfordras den högra armens utböjniog från den laddandes sida, och hvarvid gevärets laddning kan utföras inom Iedet utan sidomannens oroande och utan risk att stöta emot andra ledets framsträckta gevärspipor, samt äfven i en liggande ställning eller ock bakom något skydd atan en blottsfällande utböjning af högerarmen, så framstår det ifrågavande geväret ännu mer såsom lämpligt infanterivapen. — Man har här endast att beklaga, det anskaffningen af dessa nya tändnålsgevär uti en tillräcklig mängd fordra mera tid och pengar, än som måhända den närvarande ställningen kan till äfventyrs medge. De inhemtade fördelsktiga resultaterna af ofvannämnda profskjutningar föranledde ins. att hos sakkunnig person göra eniefterfrågan om utförbarheten ef vanliga framladdningsfräna omändring till tändnölsgevär. På örfrågningen erhölls det gynnsamma svåret, att förändringen var ej svår att utföra samt att den kunde verkställas för en kostnad af omkring 13 rdr — antagligen för mindre, om förändringen utfördes med ett större antal gevär på en gång. Dennaomständighet synes vara af vigt, då ett af de gamla framladdningegevärens effekt höjes genom omändringen till femdubbel, men kostnaden dervid inskränker sig fill blott en femtedel af kostnaden för ett nytt gevär. Vid åtankan deraf att nu redan ega ett ej obetydligt antal — efter hvad insändaren vill minnas omkring 20,000 st. — af de s. k,. Wredeska gevären, eller, 1860 års. modell, hyilka, ehuru. de numera icke kunna användas till strid mot tändnålsgevär, icke desto mindre skjuta särdeles väl samt :äro i öfrigt. af en god och fast konstruktion, framstår sjelfmant iden att, genom dessa gevärs användning till tändnålsgevär, få med fyra femtedelars besparing uti tid och kostnader vårt trängan. de behof af tidsenliga krigsvepen till en väsendtlig del uppfyldt. Genom ett raskt utförande af denna omändring skulle man, mot den jemförelsevis ringa uppoffringen af 250,000 rdr, redan under loppet af nästa år kunna påräkna hela vårt indelta infanteris beväpning med tändnålsgevär, samt derigenom intaga en -aktningsbjudande försvarsställning. I sitt nuvarande skick såsom framladdningsgevär äro de i öfrigt goda Wredeska gevären af föga effektivt värde, ehuru de kosta staten omkring en million rdr, och skulle komma att stå Jandet ännu långt mera dyrt och kännbart om vi nödpades i strid använda dem mot tändnälsgevär. Men om man nu beslutsamt uppoffrar på deras omändring de omnämnda 250000 riksdalerna, så räddar man derigenomförst Jen redan nedlagda millionen och sedan, hvad som betyder ännu långt mer, utsigten pf en hållbar grund för vårt sjelfförsvar unjer den zrärmaste framtidens oförutsedda vexlingar. Den af allmänna opinionen forirade anskaffningen af nya, efter fullkomigaste modell konstruerade gevär kan, såkom alldeles skiljd från det ifrågavarande omändringsföretaget, icke ef detta kunna lida något intrång, utan blir tvärtom derisenom tillskyndadt den fördel, att nya gevärs enskaffande ej behöfver att så brådstörtas som eljest kunde vara af nöden. — Skulle vi lyckas att, medan tid är, kunna anskaffa ett tillräckligt antal af nya gevär, ;å skall ändå de omändrade Wredeska gevären alltid kunna bilda det nödiga reservörrådet. Om än de täta påkänningar, till förmån för. en skyndsammare tidsenlig beväpning, som under sednaste tiden från pressens och ull mänhetens sida förekommit, skulle fortarande visa sig fruktlösa, och om än den fverklagade obeslutsamheten vid en ändanålsenlig gevärsmodells antagande för arnn skulle liksom envisas att ännu längre öra sig gällande, skall dock riksdagens oluralitet på anslegsväg kunna framkalla nandling och på detta sätt rycka vårt för;varsväsende ur det äfventyrliga prekärtillstånd, hvari händelserna försatt det. Om . ex. vid nästa riksdag anslag motionerales och beslutades för skorpskyttegevärens ;mändring till tändnålsgevär och om de fnlagna medlen omedelbart ställdes till de ärskilda kärernas disposition, mot förbinielse att genom deras styrelser besörja den syftade gevärsomändringen, så skulle man ryggt kunna påräkna att skarpskyttekårera inom loppet af 1867 vore försedda med lessa slags gevär. Men icke nog härmed; nan kunde nästan lika tryggt påräkna, att urmens befäl icke skulle overksamt åse lenna förbättring, utan tvärtom förmå en umera besvärande obeslutsamhet att lemna um för verksamma åtgärder tll det reguiera infanteriets ställande på samma höjd i veväpniogsväg som skarpskyttarne. Utom len vackra egenskapen hos ett dylikt anlagsbeslut, att från statens sida visa ett