Aftonbladet – 17 november 1866, sida 2

gosse satte sig deruppå, och red isporrsträck genom skogen. Advokaten inträdde bullersamt i stora salen, åtföljd af alla sma betjenter, lika darrande som han sjelf. Vialante satt der och broderade. — Violant., sade han till henne med en triumferande min, min budbärare är nu på väg.4 Ni har haft orätt i att afsända ett bud, min farX, svarade Violanie; jag har icke ändrat åsigt.4 Han stampade med foten i golfyet och vände henne ryggen. HEn piga närmade sig fröken Bochardiere och sade till henne: Fröken broderar!4 Violante betraktade henne skarpt; men svarade icke. Dessa menniskor skola plundra allting här, återtog den arma uppskrämda flickan; de skola tända eld på huset. Violante smålog nästan omärkligt:. en syn sväfvade för hennes blickar: hon såg dessa gamla murar instörta under lågorna: med dem försvann ock ända till minnet af den dödliga ledsnad, som dvaldes i skuggan af dem. Och sedan, ropade pigan, i det hon höll båda händerna för ansigtet, skola de döda oss.t Denna gång kunde fröken Bochardidre ieke hindra sig från en lätt rysning. Ack, sade pigan, Sfröken är rädd liksom vi andra; det eer jag nog.4 Nej, icke som du, svarade Violante. 4Lås igen skåpen, ekrek advokaten, de skola förlora tid med att bryta upp dem: lersna ingenting öppet utom skafferiet. Vi kuuna vinna en timwa; vi behölva kanske ej så mycket. Derpå slog ban sig hastigt för pannan. ,Jag kommer nu ihög en sak, sade han. Låt bära upp en tunna vin på gårdenl... Men, Violante, vill du då ej säga mig hver