Iljas nedre lopp, fördrifna derifrån af khirg serne, som beinäktigade sig flodens myr , ningar; och för att åter fördrifva dem , lifrån, beslöto karakalpakerne att använd .samma medel mot dem, som lyckats khivalh I boerne mot turkomanerna. e började d I gräfva en kanal, den nu torra flodbädde ;Jany-Darja, som från det närvaränide fäste Perovsky skulle leda Sir-Darjas vatten in lAmu-Darja, och hade redan nått mer ät halfvägs fram i riktning mot Urgendsj, de inmynnandet skulle ske, då de alldeles förja Jgades från flodens mellersta lopp af Khokan derna, som åter afdämde kanalen. Detsyne otvifvelaktigt, att Ryssland, som förfogar öf ver en så ofantlig menniskokraft, mäste vara stånd att utan synnerlig svårighet lösa sådan: ar Ar, som ej öfverstigit små barbarisk folks krafter. En tjugutusen af de nu Kaukasus öfverflödiga soldaterna skulle pi få år utföra dessa arbeten. Fn sådan an vändning af soldater är ingalunda ovanlig Ryssland, der för närvarande 15,000 ma infanteri äro sysselsatta att bygga stycke från Balta till Kijev af den jernväg, son skall sätta Ödessä i förbindelse med de österrikiska jernvägsnätet. Blir denna plan, hvilkens utförbarhet vä får anses bevisad, en verklighet, så skal den mellanasiatiska handeln kunna följa oaf bruten vattenväg från Khodjent vid öfre Sir Darja och från Kunduz vid öfre Amu-Darje öfver Urgendsj, söder om Aralsjön, til Balkanbugten å Kaspiska hatvets östsida. och derifrån, öfver detta haf, antingen uppål Volga förbi Astrahan, Sarepta, Saratov, Sa mara och BPimbirsk till NisjnijNovgorod: eller till Baku på Kaspiska hafvets vestra kust, för att på den nu under byggnad varande transkaukasiska jernvägen, öfver Tiflis, nå Svarta hafvet vid Poti — en handelsväg, som vär väl bekant före upptäckten af sjövägen till Ostindien — och dei skall då säkerligen visa sig, att ryssarnes eröfringar i Centralasien få större betydelse för: Europas framtid, än de så mycket utbasunade preussiska eröfripgarne i Centraleuropå. Båsom ett karakteristiskt motstycke till denna Rysslands utigdömliga energi i Turan och såsom ett värdigt sidostycke till Englands ålderdomsskröpliga apati i Europa, förtjenar anföras att den engelsk-ostindiska regeringen i våras slutat kriget med Bhutan genom en fred, der den fick tillbaka de två, år 1864 vid Devangiri förlorade, refflade Armstrongskanonerna jemte löfte af landets. penlower (höfdingar), att de cj hädanefter skola plundra det engelska området eller bortsläpa dess inbyggare i slafveri, men tillika förpligtade sig att årligen betala detta blott 60 mil långa och 20-mil breda berglands emåfurstar en skatt af 50,000 rupier. Ehuru en fredstraktat med detta land på grund af regeringsförhållandena) måste vara alldeles illusorisk, och ehuru besittningen deraf skulle vara af utomordentlig betydelse för engelsmännen, emedan en vigtig handelsväg till Thibet och ina leder genom dess pass, har man dock föredragit en förödmjukande fred med dess röfvarböfdingar framför deras underkufvande, hvilket skulle kosta för mycket pengar och menniskolif. Som man ser, äro Clives och Hastings dagar förbi. ) Liksom i Japan finnas här tre regeringsmyndigheter: Dhurm-Rajah, helighållen såsom inkarnation af Buddha, landets andliga myndighet, motsvarande Japans Mikado; DebRajah, högeta verldsliga myndigheten, beklädd med konungamaktens insignier, motsvärande Japans Taikunt penlowerna, ärfthga länsfurstar, som herrska i hvar sin af landets aderton smådalar och i verkligheten äro dess herrar. Engelsmännen ha egentligen blott fört krig med en af dessa, Tongso-Penlow, hvilkens med luntbössor, bågar och pilar sinade soldater fråntogo dem de två Årmstrongkanonerna vid Devangiri. DANMARE. Finenslagförslaget för 1866—1867 består!