(Insändt.) Om skolnngdomens gymnastik. Hr Santeson säger i en uppsats rörande denna fråga, att det står illa till med kraf: terna hos ungdomen och att läkarebesigtningarne styrka detta, då !s:dje del, stundom nära hälften, af antalet lärjungar kåsseras till följd af anemi eller bjertlidanden o. 8. v. Hr Hartelius svarar i en annan uppsåts, att det icke är så farligt med saken, bara man inte skriker ut den; ty, menar hr H., om man många gånger säger åt en gosse: ?Du är svag och skral — så blir han skräl? e. Slutligen kommer hr H. på den iden, att om man ställer frisk-gymnastik så, att) den i det närmaste liknar medicalgymnastik, skall det svart visa sig att den sortens gymnastik är ett förträffligt kurativmedel mot alla sjuklighetsaffektioner i fråga. Till sist, som en ressource dans la detresse, föreslår hr H., att man indelar en särski.d sjukpluton eller rote för de svårt ankomne och låter den öfvas i Pbålrullnin gar och djupa inandningar? så blir allt godt igen. Godt! Men finnes det öfverallt så skicklige gymnastiklärare, att de kunna anordna och individualisera denna sjukvård? Finnes det så stora gymnastiklokaler att sjuklingarne, under pågående manöver med de frieka, kupna ostörda och oberoen e af dammet få göra eiva djupa inandningar och bålrullningar samt skötas i allo som sig bör? Nåväl, skolgymvastiken på detta sätt ordnad måste då förvisas till sjukhus t eller åtminstone fördelas i minst 3 kategorier, nemligen: 1:mo Friskroten?, omfattande dem som kunna lefva glada lifvet? i tackel och tå z, voltigera, kasta sig öfver hinder, brottas och ?småslåss?. 2:do De pjunkiga, omfattande dem på hvilkas alla rörelser man måste gifva no