Aftonbladet – 15 november 1866, sida 3

tidigt bestämde sig att förse -församlinger öfriga distrikter med skolhus. Bitirast gäl de motståndet den högre folkskolan, so! presterskapet på intet vilkor ville veta uta För att å sin sida göra allt för att häfv motståndet, förklarade donstor, att de 18,00 rdr, han erbjudi! såsom bidrag till skolbu: byggnaderna, kunde påräknas utan vidar t vilkor, än att socknens alla skolhus uppfö ras å gemensam räkning, samt att skolbu set vid kyrkan erhölle den omfattning, ha tillförene påyrkat. Detta sednare vilkor vidhölls under för modan, att i en framtid befolkningen skull komma till insigt af den nytta, en högr folkskola skulle bereda deras barn och at lokal till en sådan då ej skulle saknas, hvar jemte den tanken synes hafva uppståit, at Ipå ett annat, kanske mera verksbmt sät , söka gagna folkupplysningens sak, ej blot inom kommunen, utan ock inom hela länet För landets större städer hade anställts sär skilda folkskole-inspektörer att ordna, led: och öfvervaka folkundervisningen, och erfa renheten har redan visat med hvilken fram gång detta skett. Sådana inspektörer, son utesintande finge egoa sig åt Bitt kall, syn tes ännu bättre behöfvas för landsbygder och kunde blifva till största gagn för folk. skoleväsendets utveckling, om till deras ålig gsnden äfven fogades det att bilda lärare och lärarinnor för de många småoch di striktsskolorna. Om denna plan blefve genomförd, borde inspektören och småskolelä. rare-seminariet vara stationerade midtiprovinsen, och lokalen, som var ämnad för den bögre folkskolan och dess lärare, komme här väl tillpass och kunde ej bättre envändas än till ett sådant ändamäl. Aftonbladet har, för ej längesedan i en artikel om Gefleborgs läns Jandsting och folkskolan, meddelat sina lösare, huru nämnde landsting anställt för 3 år trenne folkskole-inspektörer, en för Gestriklend, en för södraoch en för norra Helsingland, samt upprättat småskolelärare-seminarier, hvari undervisning meddelas af inspektörerna under 4 månader af året i Ofvansjö, Bollnäs och Delsbo. De trenne seminarierna äro nu i full verksamhet, men knappast hade det i Ofvansjö börjat, förrän presterskapet, genom att söka uppreta allmogen mot seminariet och egga till rättegång mot skolrådet, för att detsamma till seminariet förhyrt den ofvannämnda lokalen, började sitt nya härnadståg. Från prosten Hillberes sida var ett sådant uppträdande så mycket mera oförvän tadt, som han åtskilliga gånger och särskildt vid ingåendet af förlikning i den bekanta rättegången emellan honom och den förenämde donatorn gifvit löfte om fullständig oning, hvartill komroer att han, för att ånyo kunna motverka det inom hans församling pågående arbetet i folkbildningens tjenst, icke skytt att trotsa Upsala domkapitel och egenmäktigt tillvälla sig en myndighet som han ej egde. Erkebiskopen hade nemligen, vid ett besök i Ofvansjö under den bekanta skolstriden, velat försona partieran, men som han förgäfves lärer sökt förmå prosten Hillberg att upphöra med motståndet, såg sig erkebiskopen nödgad, för att göra ett slut på skandalen, att skilja prosten Hillberg från all befattning med folkskolan och förordnade den aktade kontraktsprosten Walden i Wahlbo till ordförande i skolrådet och att på kyrkogtämma handlägga allt, som rörer folkskolan, — en åtgärd, för hvilken hvarje folkskolevän måsie känna tecksamhet mot erkebiskopen, som härigenom möjliggjorde den nya skolorganisationen i Oivansjö. Ehuru prosten Hillberg sålunda ej eger att handlägga något, som rörer skolväsende: och ges: byggvader, tillät han sig en kyrkostämmas utlyserde, i hvilken han funparade säsom ordförande, för att af uruvida seminariet skulle medgifvas he sin lokal i skolhuset. Förgälfves prostesterade prosten Walden genom att insända och lår uppläsa sin af domkapitlet utärdade full makt. Det sbjolpte ej. Prosten Hillberg förklarade sig ha rätt att hålla stämman, om lärer företelt många egendomligheter, sågzom, bland annat, då röstning skulle ske på prosten Hillbergs fråga, huruvida församlingen tilläte att seminariet finge vara i skolhuset, förbjöd han de försomlingsboar, som tiltbörde skolrådet, såsom utgörahde arter i målet att rösta, under det aitskoläraren, hvars lystnad för enskild del efier len till seminariet och skolinspektören uppåtna lokalen blifvit offentligt uttalad, tilläts utt afgifva sitt voium. En af socknens upplyste och för skolväendet vänligt sinnade bönder anklagade ippet i stämman komminister Linderdshl känd fråa föregående skolstrid i Ofvansjö) åsom upphofvet till de eorgliga striderna, ramdragande att Linderdahl, under sina esor i socknen, sökt uppreta bönderna mot kolorna och seminaric:i, och i sin ifver ärutinnan ej nöjt sig med att få den beutae allmogen ovänligt stämd, utan äfven I ökt agitera de så kallade Puthedesmännen?. Komminister Linderdahl har också en gång ofvat, att i skolfrågan processa så länge an lefver?, och ehuru han nu, såsom bliten mera försigtig, ej skrifver sitt namn jerunder, förete handlingarne i målet från I jen sidan den bekanta råa och hätska stilen om oförtäckt förråder sitt ursprung. Under den förra Ofvanejöstriden, då förök gjordes att förhindra uppförandet ofl: kolbyggnader inom de särskildta skolditrikteo m. m., sökte man vinna allmogen å sin sida genom att förespegla den, att tt ordnadt folkskoleväsende blefve för dyrt. : lu, då socknen eller skolkassan får en årig inkomst af den hyra, som betalas för eminarie-lokalen och :folkskoleinspektörens stad, hvilken, såsom icke afsedd NES Fur NE NA STAR per Läd raskt RR ER