Aftonbladet – 15 november 1866, sida 3

(Insändt.) Vid den i Klara kyrka sistl. måndåg hållna stämman, i anledning af det nyligen förrättade, af några församlingsbor öfverklagade kantorsvalet, delade sig de närvarande i två partier. Det ena fann klagomålen obefogade; det andra åter föste sig vid några punkter deraf, hvilka ansågos förtjena belysning. Bland åtskilligt annat anmärktes att profsjungning hade underlåtite, änskönt allenast profsjungningen lemnar säkert stöd för de sökandes olika musikaliska förmögenheter, och anordningen deraf ingenstädes i lagen lärer vara upphäfven?. Men detta togs af det parti, som på valdagen med hältig: het genom röstpluraritet bade urvägenröjt proffunfningen, så illa, att en talare sistl. måndag betydligt stördes, ja fullkomligen afbröts, genom stampning och skrapning med fötterna. Först sedan denna kraftyttring hade afslutats, kunde talaren fortsätta sitt andragande. Ett så betecknande uppträde har emellertid kunnat hända, ej endast i svenska rikets och bildningens hufvudstad, utan i kyrka, helt nära invid altaret. Och af hvad skäl stampades? Man ville icke höra sina rättigheter förkränkas. Dessa åter hade bestått deruti, att, genom förenad röstmakt åt Klara kyrka till kantor förvärfva icke den skickligaste ibland de sökande, icke den af k. musikaliska akademien med de talrikaste berömliga betygen och dessutom med öfver ett dussin belnningejettoner hugnade, icke den, som, af alla sökande ensamt och sednast för kort tid tillbaka, vid åtskilliga konserter offentligt ådalagt sig vara solosångare, (af hyilka sammanlagda skäl och kyrkorådets ledamöter enhälligt hadeförordat honom), — — utan en annan... hvars förmåga som sångare Klara för. samling eller allmänheten öfverhufvud taget icke åtminstone offentligen kommit i tillfälle att bedöma. Sapienti sat. re