Aftonbladet – 15 november 1866, sida 2

FAMILJEN CROIX-DE-VIE,) PAUL PERRET. Öfversättning från franskan. Herr Lescalopier bugade sig för moarkisen; man måste ta afsked, man måste resa. Advokaten kysste markisinnans band; det skedde af vana, och för första gången slukade han nu ej med blicken denna fina, vackra hand, då han derpå tryckte sina läppar; det var nu ej annat än en mekanisk artighet och i detta ögonblick tänkte han på ingenting, icke ens på att göra ein dotter till markisinna och enkefru. Han hade ej återsett Chesnel, han hade kommit, full ef skrämsel och ärelystnad, och det var den förra ensam han nu hemförde. Han tog plats i vagnen och reste. Violante helsade ännu en gång fru Croixde-Vie. Hennes och Martels blickar möttes äfven, utmanande hvarandra. — De hata hvarandra, tänkte den lyckliga och gladlynta enkefrun, och vid denna tenke, så full af framtid, kände hon sig helt rörd Icke sanniX, sade hon till markisen, Sfröken Bochardiere är ju vacker?4 AhS, svarade abben, mycket vacker. Markisen svarade ingenting. Herr de Boehardigr en profet erforder het, tinhet, den klyftigaste käonedom om menniskor, tider och orter, dertill ett fördystradt lynne samt framförallt mycken förRA B. n:r 251—258, 260, 261, 263, 265 och