Aftonbladet – 15 november 1866, sida 2

dring spridde sig efterhand omkring i byarne och glotten med de vanliga tillägger af gissningar och farhågor. Till Bocbar digre hade det kommit genom larmklockans ljud, ty man kunde der höra stadens kloc kor då vinden blåste från söder, denna stor marnes vind, Herr de Bochardiöre, sittan de midtemot sin dotter, slutade en frukost vid hvilken ban ej haft synnerlig matiust Violante steg upp, men förblef stående qva. med armbågarne på bordet. Dörren öpp nadeg; han väcktes då ur sina besvärligt drömmar och ropade: ?Hiem der?? Del var ingenting annat än en betjent. Advokaten blef purpurröd, ty han kande sin dot. ters blick fästad på sig; men han förlorade allt återhåll så snart domestiken hade talat: hade han i detta ögonblick haft hela verlden till vittne, så :kulle han ej ha bekymrat sig derom. Den inkomne karlten hade berättat honom ett upploppet, qväfdt af borgaregardet, nu lemnat staden, samt att upproremännen marscherade på Plemures. Piemures hade fordom varit skådeplatsen för en batalj, vunnen af de blå öfver markisens af Croix. de-Vie, Martel IV:ges chouaner. Plemures var beläget 134 mil från staden, och Bo chardidre låg på helfva vägen. Herr Bochardibre uppgaf eit skrik; domestiken besvarade detsamma med ett doft suckende. Hslfvägs, det är sannt, min far, sade Violalsnte smäleende, ?men vägen gär på andra siden om floden, och det finns ju ingen bro.4 Det finns båtar4, skrek herr de Bochardidre, som gick fram och tillbaka i rummet; det finns tvenne vadställen. Lät sadla en bäst, och ett bud får afsändas till Croix-deVie att söka undsättning. Herr markisen får skicka till oss sina svarthattar )...4 Ya (ihtnaner.