Aftonbladet – 13 november 1866, sida 2

FAMILJEN CROIX-DE-VIE,) PAUL PERRET. Öfversättning från franskan. Min son?, återtog markisinnan, ?du sade mig i går, att du erinrade dig ha förr sett fröken Bochardidre.? Han bugade sig ännu en gång, men förblef stum. Utan att häraf låta sig störas, drog markisinnan Violante till en soffa, der hon lät henne sitta ned vid sin sida. Huru, sade hon till henne, ?har ni då hjerta att stänga in en så här vacker person. Mitt kära barn, det är ett brott.? ?Det skadar ingen annan än mig sjelf?, svarade Violante. ?Lika godt?, återtog enkefrun; ?man säger, att Gud gör väl al!t hvad Han gör. Vet ni väl, att derpå tviflar jag en smuls, ty hvarföre har Han väl gifvit oss båda smak för ensamheten. Han hade åtminstone kunnat hjelpa den enas skygghet med den andras sällskaplighet.? ?Fru markisinna?, sade Violante i det hon försökte småle, ?det är ensamtjag som är skygg.? Markisinnans på en gång lätta och tilljorda språk gjorde Violante redan otålig. isste hon icke ganska väl, att ensamheten ieke ingick i enkefruns tycken? Hvarföre skulle nu denna ge en färg åt sin ledsrad, maskera sin förtrytelse? Adeln i orten besökte slottet så litet den kunde, och detta kunde markisinnan icke förlåta. Familjen ) Se A. B, n:r 251—258, 260, 261 och 263.