Aftonbladet – 12 november 1866, sida 3

EEONOMISET, The English and Swedish Bank, Limited. När delegarne uti denna institution sjelfvc vid offentliga möten och uti kringsända cir kulärer ifrågasätta: antingen öfverlåtande af affärerna till ett Svenskt kredit-sktie bolag, eller bankrörelsens fortsättande mec vidtagande af förändrade anordningar, elle slutligen, såsom ett iredje alternativ, affä rernas utredning, så förbjuder ej längre någon grannlageahet, att taga denna besyn nerliga anstalt i ekärskådande. För något mer än tre år sedan framletade en af våra utmärkjaste jurister en gammal författning, utgifven för ett par hundra år sedan, som lärer berättiga engelsmän att här i landet idka kandel. Föga troligt är likväl att, när den författningen utkom, man ansåg begreppet handel innefatta jemväl penninghandel eller bankaffärer, och säkert är att förr än i detta särskilda fall ingen tänkt sig, att på denna författning skulle kunnat grundas en bankinrättning. Nog af, denna med skarpsinnighet begagnade gamla: författning gaf tillfälle för en här alldeles obekant engelsman, hr Crump, att förklara och i behörig ordning till rådrusrätten anmäla, att han härstädes ämnade idka handel under den storartade firman: ?the English and Swedish Bank, limited?. Under hr Crumps firma dolde gig ett stort aktiebolag, som kort derefter framträdde med en prospektus ännu mera svassande än den år 1853 rysligt tillämnade handels-aktiebankens, hvilket sistnämnde bankbolag icke erhöll kunglig sanktion och hvars delegare icke syntes vara hugade, att utan lagenlig befrielse från den solidariska ansvarigheten, vilja ingå uti det tillämnede företaget, som således förföll. Såsom ganska intressant juridisk företeelse finner man här: ett aktiebolag, hvars delegare äro eller tro sig vara befriade från den solidariska ansvarigheten, utan att hafva, i enlighet med 1848 års kungliga förordning angående aktiebolag, vunnit K. M:ts nådiga sanktion å bolagsordningen. Man finner derjemte ett bankbolag, som icke tagit någon hänsyn till gällande banklagsliftning, hvarken i atseende på den solidariska ansvarigheten, de offentliga myndigheternas kontroll eller offentliggörandet af qvartalsrapporter. Man har troligen ansett sig fritagen från allt detta på den grund att institutionen icke utgifvit banksedlar, men banksedelutgifningsrätten är endast en gren af benkrörelsen, och en bank, som emottager depositioner och utställer Ptill innehafvaren? räntebärande förbindelser å mycket små belopp, samt postremissvexlar, den institutioneo gör anspråk på ett stort förtroende äfven bland de samhällsklasser, bland hvilka man blifvit vand att allt som kallas bank bör åtnjuta ett obetvifladt förtroende, derför att samtlige svenska enskilda banker under 36 år på det mest tillfredsställsnde sätt fullgjort Bina förbindelser mot allmänbeten. Nu har uti ifrågavarande fall allmänheten ingenting förlorat och ej heller löpt någon risk att förlora, ty hela företaget har varit utfördt på ett samvetsgrannt och hederligt sätt och således garantier i detta fall öfverflödiga; men såsom ett bevis på lagstiftningens brister qvarstår likväl att en likartad institution kunnat upprättas, och än meriögonen fallande blir detta, när hr Crumps firma, efter att hafva utvecklat en verksamhet, omfattande millioner riksdaler, helt enkelt genom en annons i Posttidningen öfverlåtes till en annan främling, hr Walker. Den, som grundlagt firman, befanns således icke vara något annat än en skylt, som en i utlandet befintlig korporation här lät nedtaga och ombyta. Må nu våra jurister begrunda och sedan de kommit till resultat, upplysa ellmänheten huruvida af dylik institution utgifna förbindelser kunna lagligen, i händelse af bristande godvillig betalning, utkräfvas annorstädes än i London och med tillhjelp af engelska lagar? Här finnes visserligen en afdeluvingsstyrelse, bestående at aktningsvärda svenska män, men dels underteckna de ej förbindelserna, dels hafva de fritagit sig från all personlig ansvarighet hvilken uteslutände hvilar på den ende person, som här representerar sjelfva firman. Den ofvan omnämnda prospektus uppgaf att grundfönden skulle utgöra 2,000,000 och att detta belopp skulle vara lika stort med rikets ständers banks samt alla enskilda svenska bankers grundfonder tillsammanstagna. Denna jemförelse var, som