Aftonbladet – 12 november 1866, sida 2

ömnlösa nätternas qval, trodde jag att jag kulle mista förståndet. I Upsala har jag n nära anförvandt, som är student, ock om jag var fullt öfvertygad bi att jap icke kulle lefvå många dagar, beslöt jag bevifva mig hit, för att åtminstone hafva nåon slägting närvarande vil mitt plå 0: äger. Efter några dagars varma bad Och umgänge med gamla skolkamrater, som hu iro akademiska lärare, befinner jag mig nåot bättre, oh mina själsförmögenheter börja återvända. Men här säga mig läkarne tt jag ett halft år måste afhålla mig från jenstgöringen. — — Jag tänker stanna qvar här i Upsala, hvarest jag eger några verke liga vänner, hvilka äro snart gamla ungkarlar, likasom jg — — s——— Den sjukdom, som bragt mig i förtviflan; ir icke sjelfva njuflidändet, vilket ni upp: hört, utan en deraf uppkommen s. k. blåskatarr, som irriterat hela mitt nervsystem och slagit sig på hjernan, så att jag flera gånger trott, att jag skulle bli tokig. Nu är det dock något bättre. Skrif några vänliga rader till en olycklig vän Herrman Bjursten.t Förmodligen har han sedan detta sKkrefs fått ett recidiv af sina svåra lidanden och, under dessas inflytande på nervsystemet och fantasien, icke nagre sig sjelf mäktig, gjort en ända på sitt lif. Vi beklaga på det allrahögsta det förtidiga och ytterst sorgliga afslutandet af en lefnadsbana, som varit och i sin fortsättning kunnat ännu mera bli till gagn för den fosterländska litteraturen. Född 1825, hade Herman Bjursten nu blott uppnått 41 ärs ålder. För den stora allmänheten är han bekant genom åtskilliga afhonom förtattade romaner och noveller samt genom många poetiska arbeten, bland hvilka trenne nemligen dikteyklerna ?Gripsholms Minnen och ?Napoleon—Promethevs? samt poemet ?En natt på Vettern? blifvit af Svenska akademien priebelönta. Begåfvad med stor arbetsförmåga och arbetslust, egnade han den tid han hade öfrig från lärarekallet åt en oförtruten skriftställareverksamhet och detta icke ensamt i det bellettristiska facket; i sednare tider har han äfven utgifvit flera läroböcker och läseböcker, som temligen allmänt kommit i bruk vid studiet af svenska språket och litteraturen. Af dem, som närmare och personligen kände honom, var han värderad för tt i grunden godmoiigt och välvilligt skaplynne, och egde ban derföre måhända flere vänner än han under den allrasista af hypokondri fördunklade perioden af sitt lif föreställde sig. Herrman Bjursten skall säkerligen med saknad ihågkommas af många; mest skall han måhända saknas ar de många fattiga och nödlidande, som aldrig fåfängt vände sig till honom, då det gällde att af hans penna vinna ett vältaligt förord hos den välgörande allmänhet, som så ofta genom sina bidrag skaffat bröd åthungrande, kläder åt nakna, ved åt de frysande. Hvile TA ps arp