Aftonbladet – 10 november 1866, sida 3

Rällegångsoch Polissaker. — Sjelfmord. Förliden gårdags förmiddag anträffades. hängande död i eit träd inom egendomen nr 57 Stadsträdgårdsgatan, en okänd mansperson, klädd i kavaj afrödspräckhg doffel, byxor af grått sommartyg, väst af grått moleskin, brunoch svartrandig silkeshalsduk samt grå mössa, Liket ur till stadens bårhus vid Riddarhusgränden affördt. — Olykshändelse. Då arbetskarlen Jonas Andersson, som under de sednare dagarne haft tillfällig anställning hos åkaren Petersson, boende uti huset n:r 29 vid Norrlands atan, i gårstraxt på eftermiddagen hade afstjelpt ett lass grus på den i Nybroviken, utanför f d. Adelsvärdska egendomen varande fyllnadsplats, strök hästen baklänges med kärran och kom, oaktadt afståndet till vattnet var minst fyra famnar, i sjön, der kreaturet snart nog gick till botten. Jonas Andersson blef deröfver så förskräckt, att han hoppade efter, i efeigt att dränka sig; men upptogs af ett par k r, hvilka med en båtshake skyndat till för att rädda hästen. Den stackars körsvennen ville dock åter gifva sig uti, och var så vild i sin förtviflan, att han måste bindas och med åkdon föras till närmaste polisvaktkontor, hvarest han för sitt raseri nödgades beläggas med handbojor och afforslas till häktet. Då Andersson i dag inställdes i polisdomstolen, der målet förekom, hade han lugnat sig, samt uppgaf att hästkreaturtet blifvit skrämdt af något, som nedkastats från en glugg å det invid belägna magasinet. Tillspord hvarför han sökte taga sig af daga, svarade Andersson, hvilken såg särdeles trasig och ruskig ut: Mitt if var icke mera värdt Än märrens.? Akaren Petersson, närvarande i domstolen som målsegare, yrkade icke nägot ansvar å Andersson, ehuru den om komna hästen, kallad, såsom äkaren sade, Pianomärren, emedan Dannströms och Hoff. mans pianokarlar? plägade begagna den, var en bland åkarens bästa kampar.