Aftonbladet – 10 november 1866, sida 3

å ning af Blekings-Posteus berättelse m hans Jom söndagarne, tll tidningen ineändt en skrifvelse, hvari han bland annat yttrar: h artyg alser tra: emellan och Kalmar. — Studentdemonstrationer i Lund. Frår Lund skrifver en korrespondent till Dagens . I Nyheter: I söndags funnos på en del träd å Lundagård uppslagna plakater med uppmaning till studentkåren att samlas påföljande (måndags)afton och tåga till Skomakaregatan. På måndagsmorgonen funnos nya plakater med tillkännagifvande att aftåget skulle ske tidigare, nemligen kl. 3 e. m. Vid sagde tid samlades ock en stor mängd studenter och tågade till det hus vid Skomakaregatan, der teologie professorn Olbers bor, samt ropade dundrande pereat Olbers!? (ned med Olbers!) — Etter att hafva en stund fortsatt sina mycket bullrande tillkännagifvanden af missnöje mot honom, tågade studenterna till ?Kuggis? — den byggnad vid Lundagård der de flesta föreläsningar bållas — och uppställde sig derutanför i halfcirkei för att afvakta professor Ölbers, som skulle komma dit kl. 4 e. m. för att föreläsa. När han kom mottogo de honom med nya pereatrop, och när han gått in stormade de som studera medicin och filosofi efter horom i sådan mängd, att de fyllde det lilla anditoriet, så att inga teolögie studerande kunde komma in, och professorn måste således förelisa för åhörare som både voro främmande för hans vetenskap och fiendtliga mot hans person.: Anledningen till den numera mycket ovanliga demonstrationen är att prof. Olbers framkallat missnöje mot sig genom sitt sätt att behandla dem som ligga under tentamen — måhända äfven till någon del derföre att han ?kuggat? den bekante Widerström, då denne sökt docentur och adjunktur. — Kyrkoherden Flyborg har, med aaleduppträdande mot sparbanksinsättningarne Hundradetals vittnen kanna intyga, att undertecknad både vid nyligen hållna allmänna husförhör varmt fsrordat den sparbanksinrättning, som här förefinnes, utan någon anmärkning dervid, och älven söndagen den 14 Oktober, d kungörelsen derom var uppläst, förordat den samma, dock med den anmärkning, att om sparbanken kunde hållas öppen på annan dag än sabbatsdagen, detta vore det rättaste, och ville undertecknad derom tala med bestyrelsen. — Detta anmärkte undertecknad, då han äfven vet en landtförsamling i Blekinge, der sparbanken hålles öppen på lördagen. ae ENRN — Professor Monrads tal för fäderneslandet vid den i går omnämnda festm.ddagen å Föreningsda en var så lydande: Det gamle ?Held og Heder over Fedrelandet!? er saa uendelig indholdsrigt og föles af os Alle saa dybt. at jeg maaske gjorde bedst i til dette Udraab ikke at föje en Stavelse,. Dog kan jeg ved en Lejlighed som denne ikke tilbage holde et frimodigt Ord, var det end kun for at udheve en enkelt Side af den store Sag. Og netop paa Foreningsdagen maa Blikket gaa videre end til de snevrere hjemlige Forhold, som vistnok til Dagligdags ligge os nermest; jeg maa tenke paa den Plads, som mit Folk ved Siden af sin nordiske Medforbundne skal söge at indtage i det store Folkesamfund, og paa hvad jeg her kan önske som dets ledende Grumdseetning. Jeg ved meget godt, at de; Tider ere forlengst forbi, då de nordiske Vikinger vare Europas Skreck,. og at den samme Tids Forholde have anvist deres Sönner en langt mere tam og beskeden Rolle. Og lidet nytter det nu til Frods for. al neetrerende Virkelighed at ville drömme sig ind i For: tidens tvivlsomme Storhed. Men jeg tilstaar, jeg er endnu ikke noksom belert af de seneste Begivenheder? til at forsone mig med den Tanke, at mit Fedreland skal vere en Proletarier blandt Staterne, der blot lever for Dagen og bestaar ved Magtbkavernes eller Omstendighedernes uvisse Gunst. Jeg hörer megen Tale om en klog og forsigtig Politik, om at beregne sine Krefter og föje sig efter Omstzendighederne. Og jeg ved, der er Meget i Livet, som maa rette sig efter slige Overleg; der er mangt et Önske, mangen Plan, som Staten, saavelsom den Enkelte, maa opgive, fordi man ved Beregning finder at mangle tilstrekkelige Midler. Men der er Et, som ej tör opgives efter nogen Slags Beregning, men kun efter Kamp paa Liv og Död, det er Frihed, Sandhed og Retfrerdighed. Hvor det gjelder Faxdrelandets sande Selvstendighed, er det ikke nok at maale sine Skudvaabens Berevidde eller telle de Arme, der skulle haandtere dem; man maa her visselig gaa Fienden ?ner? og pröve Armens Kraft. Regningen har faaet en endelig Faktor; det gjeelder ikke lenger Maal og Tal, det gjalder Aand og Liv. Jeg bekjender mig fremdeles, trods ?de sene ste Begivenheder?, til den Tro. at den klogeste og bedste Politik er den modigste. den, der vel giver Beregningen og den jordiske Magtstilling? hvad dens er, men ogsaa Gud, hvad Guds er. Denne Politik er fjern fra Overmod og Zrgjerrighed. -Til at gjöre Erobringer eller strebe efter ydre Magtudvidelse, er vort Fedreland, ja det samlede Norden, ganske vist for sv: jeg skal aldrig önske det steerkt nok I vilde snarere betragte denne Styr hed. Overmodet og Argjerrigneden er inderlig I nerforbundet med Fejgheicn og Tretsindet. Den, der udstrekker sin Bezjerlighed efter frem-. med Gods, maa stedse 1: z Magihaverne. ligge paa Lurog smyge siv efter Öjebiikkets Koni junkturer; hans Vilje og Planer ere mindstibans egen Magt. Men den, som kun vil, hvad der er Ret, kan! ogsaa frit ville Alt, hvad der er Ret. Den, der kun vil dette, er sterk nok; den, der vil mere, er stedse for svag. At udvide sin Magt, afheenger af Omsteendighederne; det er Tidens trolöse. Gave, som den engang tager tilbage. At haandheve Frihed og Ret, er ikke -afhengigt af Tiden; det er af Evigheden og for Evigheden. . Ligesom enhver enkelt fri Mand, stor eller liden, er Rettens naturlige Haandhiever og ikke maa lade sig beskytte af Magten uden igjen atl. bidrage sin Skjerv til Samfundets almindeligel Sikkerhed, saaledes maa enhver fri Stat, stor eller liden, ikke b!ut-lade sig beskytte af saakaldte Stormagter uden :t levere sit selvstendige Bidrag til Folkerettens Haandheevelse. Dertil har den Mazgt, thi dertil har den Pligt. Eller skulde ?de seneste Begivenheder?, som har omstyrtet Saameget, maaske ogsaa have omstyrtet Forsynet? Skulde alle evige Magter have draget sig ud af Historien? Skulde Ret og Pligt kun vere blegnende Skygger, og Alt, virkelig Alt, kun bero paa timelig Magtstilling og den egennyttige Klögts Benyttelse af Öjeblikket? Sagen er i Korthed denne: Den, som modigen kjemper for Sandhed og Ret og stoler paa, at Pligten giver Magt, uden zengsteligen at tele! og maale — han paakalder netop herved kraftigen Guds Beskjaermelse. Den, der udelukkende spörger efter timelige Forholde og stoler paa menneskelig Klögt, gjör netop herved Afkald paa denne Beskjaermelse. ; Men vi ville stedse sige: ?Gud beskjoerme wvort elskede Fedreland The English and Swedish Bank, Limited. Bankens direktion i London har till samtlisa aktie.ecarne i densamma utfärdat ett