Aftonbladet – 9 november 1866, sida 3

höfva drabbas af det preussiska systeu.ets olägenheter, hvilka anses oförenliga med fransmännens lynne och seder. Rysslands krigsrustningar väcka i Frankrike en uppmärksamhet, som på ett ganska kraftigt sätt gifver sig tillkänna i pressens yttranden. Nyligen varnade La Presse för en förment allians mellan Preussen och Ryssland, och nu slår äfven La France larm i Ien artikel, som börjar sålunda: ?Ryssland kompletterar armen och flottan. Men hvad t kan detta betyda? Med kandioterna, hvilka Ryssland skall hafva spelat under täcke med, lär det nu slut; man behöfver andra händelser för att väcka den orientaliska frågan till lif. ?Hvad är det då czaren tänker på? Skall han b.yta Pariserfredens vilkor! Derefter frågar tidningen: Hvad är det som försiggår mellan Ryssland och Förenta Staterna? Skall den amerikanska demokratien förena sig med den ryska aristokråtien om mörka planer ?? Till slut framhålles, att Frankrike under sådana förhållanden ingalunda kan tänka på att afväpna eller förminska sina stridskrafter, utan tvärtom måste söka att föröka dem. ENGLAND. Från London skrifves den 2 November till Kölnische Zeitung: Brights mission i Irland är nu slut; i går afton höll han sluttalet i Dublin inför en samling af arbetare. Efter att ha ådagalagt fördelarne för Irland af en parlamentarisk reform, uppehöll han sig företrädesvis vid det redan på en föregående festmiddag vidrörda förslaget att befria arrendatorerna från deras viljelösa beroende af godsegarne sålunda, att regeringen skulle inköpa stora gods i Irland och Jutarrendera dem i små landtgårdar för en l viss följd af år, efter hvilkas förlopp gårJE reor Mm —— OO OS OH TI MM OR e WW MM kl. som deras egendom. Talaren försvarade sig Juttryckligen mot att vilja förorda tvångsI försäljningar eller konfiskationer; rej eringen behöfde endast bjuda jordegarne köpesummor, som med några procent öfverstege egendomarnes verkliga värde, så skulle tillräckligt med säljare anmäla sig. Från samlingslökalen begaf sig Bright omedelbart till Kingstown, för att derifråv återvända till England.? , ÖSTERRIKE. Den officiella Wiener Zeitung meddelar hr Beusts förut omnämnda cirkulärdepesch, hvari han underrättar de österrikiska sändebuden i utlandet om sitt embetstillträde. Han framhåller deruti, att han från den dag, då han genom kejsarens vilja blifvit österriksre, anser Big fullkomligt löst och skild från sitt förflutna politiska lif. Han vill af fetsamma icke medtaga någonting i sin nya ställning utom den monarks hedrarde vittnesbörd, som han är öfvertygad om att ha tjenat med trohet och nit. Man skulle tilltro honom den största pligtfördarne skulle öfvergå till arrendatorerna såmA gätenhet, om man antog att han öfverflyttade sin gamla förkärlek eller sitt gamla hat på de nuvarande förhållandena. Han uppmanar de österrikiska sändebuden att i deras samqväm med andra mekter yttra samma vänskapliga och försonliga åsigter, som her sjelf hyser. Kejserliga regeringen skall bli trogen den fredsoch försonlighetspolitik, som den städse hyllat. Sednaste krigets utgång gör detta till en nödvändighet för Österrike, men ålägger det derjemte den pligten att noggrannt vaka öfver sin värdighet. Nämnda tidning meddelar dessutom en artikel, som tyckes innehålla konturerna af br Beusts program. Det heter deruti: Den som vill grundlägga en varaktig politisk frihet i Österrike, kan icke förneka eller misskänna de ungerska ländernas kraf på sjelfständighet. En gemensam författning för hela staten kan endast åstadkom mas genom vänlig öfverenskommelse; men regeringen är derjemte bunden vid vissa faktiska förhållanden, som den: icke kan lemna utan uppmärksamhet, utan ätt sätta rikets säkerhet och tillvaro på spel. Hvarje ärskild dels sjelfständighet måste gå ut på att styrka det hela, och denna synpunkt måste också gälla som rättesnöre för andra konungariken och länder.? Dessa i sjelfva verket temligen obestämda yttranden upp fattas dock af Wienerpressen såsom etttecken iill en förestående försoning med Ungern, men derjemte såsom ett bevis på att Beust vill återupprältå en konstitutionel gemensam organ i öfverensstämmels: med Oktoperdiplomet af 1860. Ungerns tavernicus, frih. Paul Senngey har redan anländt till Wien för att träffa nödigt aftal med Majlath och Beust angående genomförandet af de beslut söm fattades vid konferenserna i Prag. Om Österrikes förhållande till de fördrifna italienska furstefamiljerna heter det i Mem. diplöm.: Underrättelsen att furst Metternich skulle tillställt markis Moustier en förteckning på den personliga egendom, som blifvit reklamerad utaf Hertigarne af Modena, Parma och Toscana, i anledning deraf att hofvet i Wien arbetar på att skaffa de fördrifna italienska furstarne, derunder innefattadt äfven det bourbonska huset, deras egendom tillbaka, ör alldeles ogrundad. Hvad angår hertigarne af Toscana traktaten mellan Österrike och Italien dem deras privategendom, och Wienerhofvet behöfver icke göra någon reklamation i detta afseende. För de bourbonska hertigarne kan Wienerhofvet icke intervenera utan att träda drottningens af Spanien rättigheter för nära, emedan hon är den naturliga beskyddarinnan för medlemwarne af sin familj, dit Frans Il och hertigen af Parma höra. Annorlunda är förbållandet med prinsessorna Maria Anvnunziata och Maria Immaculata af Neapel, hvaraf den ena äktat erkehertig Carl Ludvig, kejsar Frans Josefs tredje bror, och den andra prins Car! Salvator af Toscana. Genom deras äktenskap med österrikiska erkehertigar ha dessa konung Frans II:s båda systrar inträdt i och Modena, så garanterade 22 art. ifredsh bob tr fr ft HH re Ja u ri å d 8 n g v d b A 1 LIG 3 OO MM HIA Br OLIQ